Parning
Fyra gånger har Nebraska och Trym parat sig, har satt ihop dem i hennes hundgård på kvällarna och de har fått sköta det helt själva. De tog en dags uppehåll och sedan gjorde de två parningar till nästkommande två dagar.
Är ganska häftigt det där, med livet. Hur någonting blir till. Att man får vara en del av det. Stod i hundgården med dem en av kvällarna och tänkte att just precis nu kanske ett gäng valpar börjar sitt liv. Valpar som helt säkert kommer göra stordåd och beröra så många människor och liv. Allt det börjar här i hundgården, en stillsam aprilkväll när solen skiner.
De har verkligen gjort fina parningar. Uppvaktat varandra, respekterat varandra, tagit tid på sig. Nebraska numera ganska rutinerad (hennes tredje kull) tog allt med ro även om hon var sprallig och väldigt förväntansfull varje gång Trym gjorde sitt kvällsbesök hos henne.
En parning kan se så väldigt olika ut, beroende på om de är första gången för tiken eller hanen, om de känner varandra sen tidigare, om de är trygga på platsen, om de får möjlighet att få ta tid på sig i fred. Deras personligheter avgör givetvis också vilken dynamik som uppstår och hur allt fortlöper.
När han gav henne sin uppmärksamhet så var hon full av lycka och gav honom lekinviter för att lätta upp stämningen. Trym tvekade när hon pep till och vände ifrån, Nebraska gick genast efter och sa att allt var ok. Så tog han mod till sig och prövade igen. Under veckan så blev de allt mer bekanta med varandra på ett ”romantiskt plan” och man kunde bokstavligen se romansen utveckla sig. De tycker verkligen om varandra, bortom hormoner och instinkter.
Ty detta var inte bara parningar som skett den här veckan, det är en kärlekshistoria som växt fram. Det kan ju inte blir annat än bra valpar då, underbara förutsättningar med kärlek från start.
