Skrattretande

Det är lite skrattretande ändå. När jag inser att jag försökt vara effektiv i att vara utbränd. Inte effektiv som i att få saker gjort rent praktiskt, utan effektiv i resan, försökt vara effektiv i min utvecklingen. Seriöst. Hur är man ens det?

 

Förstår nu att jag nog behövde falla igen, ännu längre ner för att få den distansen till mig själv som verkligen krävdes för att kunna göra de förändringar jag desperat behövde. Att vara effektiv är en bra egenskap och någonting som tjänat mig väl i många aspekter. Men de finns ingenting som heter att vara effektivt utbränd. Så de är lika bra att jag kapitulerar inför det och ger mig till tåls för den tiden det faktiskt tar att få de insikter jag behöver få. Hänger ni med hur jag menar? Jag hoppas det. För de här är viktigt. Det går inte att skynda på personlig utveckling. Det tar tid. Tid jag inte tycker att jag har, för jag måste snabbt komma tillbaka. Jag behöver skynda mig att förstå min situation och effektivt jobba mig tillbaka.

 

Ja, ni ser nog den självklara ironin i detta och den i de här fallet totala bristen på insikt och förståelse för sin problematik. Bjuder på det.

 

Under det sista halvåret har jag fått lära känna mitt vuxna jag. Jag har kommit att tycka ganska mycket om och trivts att vara med henne. Det är så viktigt, för att fly från sig själv är en utmattande kamp har jag insett. Jag har slutat följa alla "goda råd", manualer och självhjälps råden för att komma tillbaka från utbrändheten och struntat i att försöka effektivt vara 100% igen. Jag har accepterat och låtit vara. Då kom också de efterlängtade insikterna. Om mig. Inte insikterna som de kloka citaten och kylskålmagnets klyschor berättar. Utan förståelsen för hur jag fungerar. Vad jag mår bra av och vad jag ska undvika.

 

"Jag har bränt ut mig 2 gånger. De kommer inte hända en 3e". Skrev jag i höstas. Men är nog ändå sant, för jag brände inte ut mig igen, jag föll bara längre ner. Jag slet mig upp en bit och föll handlöst igen. Jag hoppas jag inte ska falla längre nu. Jag hoppas jag lärt mig de jag behöver nu. Jag hoppas mina insikter ska räcka för att kravla mig upp och stå stadigt kvar. Drömmer om att få vakna på morgonen fylld av energi och med ett inre lugn. Undrar genuint om hur de känns. För det är så många år sedan att jag minns inte alls hur det är.

 

The story of Sandra continues…

 
#1 - - Malin:

Den känslan har jag också undrat många gånger... ska det kännas såhär när man mår som bäst eller hur ska det kännas. Det är så längesedan att jag inte minns hur det ska kännas när man mår som bäst. Jag känner igen mg precis i det du skriver.
Hoppas du får en fin helg!
Kram Malin

#2 - - Sarah:

<3

#3 - - Elisabeth :

#4 - - Elisabeth :

#5 - - Nina:

Insikt... självinsikt... om vad jag behöver och mår bra av...
*suck*
Inte lätt att få pusselbitarna på plats, för hur gör man när de högt älskade barnbarnen vill komma och sova över några nätter men man måste tvinga sig till att säga nej för hjärnan behöver vila....
Det är inte lätt att vara utbränd :(