Nebraska och Tryms valpar

Jag har tänkt försöka ge mig på att löpande uppdatera er här i bloggen, lovar inget då tiden kan springa ifrån oss. Men vi gör ett försök! Vi har tempat hennes sista två dagarna och den ligger på ca 37.5 grader.

(Uppdaterar och fyller på överst först, scrolla sedan ned för att se äldre uppdateringar)

6 juni 15.15 Inga fler valpar. Känns så himla märkligt att den bamsemagen bara innehöll fyra valpar, när hon sist fick fyra valpar och vi inte ens såg att hon då var dräktig. Men hon har lagt sig till ro och jag kan inte känna några valpar där inne. De fyra är välmående, starka och fulla av liv. Fanstastiskt vackra trots sin nyfödda fulhet. 

 
6 juni 08.25 Fjärde valpen, en svart tik (äntligen!) som väger 515 gram. Nebraska är lite piggare och märks att maten gjorde henne gott. Velat få i henne mer, men hon vill inte. Så är tacksam för det jag fick i henne!

6 juni 08.00 Nebraska har varit ute och kissat och drukit lite grand. Passade på att fota pojkarna och färgerna får jag nog återkomma gällande, svårt när de är lite blöta ännu och så små. 

6 juni 06:45 Kommer nästa valp, en till hane, röd/brun som väger 559 gram. Nebraska sov en stund innan han kom och det känns bra, då hon verkligen behövde återhämta sig lite.

6 juni 05.01 Kommer nästa valp, en svart hane som väger 524 gram. Han kom sätes. Nebraska hade ytterligare 45 minuters värkarbete, med tanke på att hon inte ätit på 2.5 dygn så finns få krafter kvar. Vi har efter andra valpen nu fått i henne lite sockervatten och våtfoder. Hoppas de snabbt ska hjälpa henne få lite energi.

6 juni 03.45 Kommer första valpen, en mörk hane som väger 471gram. Efter 45 minuters krystvärkar (normalt är 10-20 minuter) så kom han, precis när jag var på väg att ringa veterinären och säga att vi skulle komma in. En livsglad och bestämd herre som direkt visste vad han ville.

 

5 juni 23.00 Vi har nu gått upp och ned med Nebraska för trappen i tio minuter i ett försök att få igång henne. Temperaturen steg till 37.5 och de kändes gott. Gick dock inom loppet av en timme ned till 36.7. Dock en höjning trots allt. Man får vara glad för de lilla.

 
5 juni 21.00 Nebraska har fortsatt 36.5 i temperatur. Varit i kontakt med veterinär och eftersom hon är så lugn och samlad så avvaktar vi till imorgon förmiddag. Känns skönt, hade ogärna velat köra iväg med henne nu. Jag lämnade henne 20 minuter för att göra mig en sallad. Kom upp till sovrummet och hon hade testat vår säng som valpningslåda. Dun ÖVERALLT.
 

5 juni 14.00 Nebraskas temperatur fortsätter att vara under 36.5 grader. För att utdrivningen ska starta behöver temperaturen återgå till normala. Jag gick in och kikade anteckningar från hennes första valpkull och räknade ut att hennes öppningsstadie var strax över 40 timmar. Som jag nämnt tidigare så har de flesta tikar ett öppningstadie på 4-6 timmar, en del 12 timmar och i sällsynta fall 36 timmar. Förstå vilken kraftansträngning Nebraska genomlider. Om hon håller samma som tidigare så borde utdrivningstadiet, själva valpningen, starta kring åtta ikväll. Vi invätar det. Har de inte hänt något kring nio tiden får vi kontakta veterinär. Men givetvis hoppas vi att detta är det normala för henne och att hon till kvällen kommer igång.

5 juni 08.50 Blev som ni nog förstod inga valpar under natten. Hon ligger fortfarande lågt i temperaturen, kring 36.5. Lider med henne, måste vara oerhört tufft. Får henne inte att äta. Över 30 timmar i öppningsstadiet nu.

4 juni 22.30 Verkar inte bli några valpar den 4e juni i alla fall. Nebraska kämpar på och har ikväll inte låtit herrarna Max och Snö komma nära valplådan, något de förståndigt respekterar och håller sig på behörigt avstånd. Jag hoppas för hennes skull att de kommer inatt så hon får lite vila sen. Hon har inte velat äta på hela dagen och har verkligen jobbat hårt.

 

4 juni 19.30 Nebraska kämpar på. Hon har svaga värkar med väldigt långt mellan dem. Som jag nämnde innan så var hennes öppningstadie med första kullen lång och ett mödosamt arbete, så vi väntar med tålamod här hemma. Klappar, stryker, ger vatten, pysslar om. Hon sover korta stunder, bäddar en del, vankar lite, ligger mestadels i valplådan. Hon är en sån kämpe <3

4 juni 14.30 Nebraska somnade en och en halv timme kring lunch. Sedan har de varit oroligt. Verkar som att hon kommer få ett långt öppningstadie igen. När klockan närmar sig fyra så har de gått 12 timmar.  Normalt är mellan 4-12 timmar och i undantagsfall upp till 36 timmar. I hennes första dräktighet hade hon över 36 timmar så vi ställer in oss på en lång väntan men hoppas på motsatsen. Hon är en riktig kämpe Nebraska.

4 juni 10.30 Nebraska vill nu bara ligga i valplådan. Hon bäddar noggrant och vilar mellan varven. Är ganska sammanbiten och väldigt koncentrerad. Tempade henne vid nio tiden och då hade temperaturen stigit till 37.4. 

4 Juni 07.49 Temperatur 36.7 Så antingen är den på väg ned eller så har den varit nere och är på väg upp. Oavsett så börjar det sätta fart. Tempar om henne om en timme drygt.

4 juni 06.00 Ganska övertygad om att valparna kommer under dagen. Nebraska är orolig och lite stressad. Första kullen hon fick tog henne nästan 1.5 dygn innan valpningen kom igång, ett utmattande arbete för henne givetvis. Jag hoppas att hon inte behöver jobba lika mycket den här gången.

4 juni 04.20 En märkbart rastlös Nebraska bäddar alltmer i valplådan

3 juni 22.00 Temperatur 37.6 Nebraska har varit lite oroligare ikväll, ingen stor skillnad men ändå en viss orolighet där hon följt efter mig mera och vanka lite av och an. Kan de kanske vara så att temperaturen var som lägst kring fem tiden imorse ändå? Bilden är tagen just precis nu, med en väldigt mysig Nebraska i soffan. 

3 juni 15.00 Temperatur 37.5 Har lite funderingar på om de gick till lägsta punkt under tidig morgon och sedan är på väg upp efter det. Men hon är väldigt cool, fast å andra sidan är Nebraska en tjej som tar sånt här med ro.

3 juni 08.00 Temperatur 37.1 Lägsta temperaturen hittills, vi får se under dagen om den fortsätter sjunka eller om "kampen" mellan hormonerna ska fortsätta ett tag till.

2 juni 23.30 Tempertur 37.4 Lugn och cool Nebraska som tar de hela med ro 

Temperaturen har sista dagarna pendlat mellan 37.2 och 38 grader. Det är de dräktighetsbevarande hormonet progresteron som kämpar mot förlossningshormonet prostaglandin, den kampen kan hålla på i upp till en vecka. Det är det som skapar temperaturväxlingarna och där prostaglandin sänker kroppstemperturen. Så småningom vinner den och då sätter valpningen igång. 

31 maj 17.30. Temperatur 37.5. Värmen påverkar henne så hon är ganska flämtig. Dricker mycket.

 

Väntans tider

Inget är som väntans tider! Helt plötsligt släpar sig dagarna fram och en vecka blir till en hel evighet. Men det är den bästa känslan, förväntan, nyfikenhet och spänning!

 Nebraska i hundgården igår, magen är tydligt rund och redan ganska stor!

Vår fina rediga dam Nebraska börjar redan bli ordentligt runt om magen. Ultraljudet upptäckte fem valpar, men den avslöjar sällan alla. Det är tre veckor kvar till valpning, typish, för precis som Nebraska är så gör hon ingenting halvdant. Hon ställde upp sig i hela tio dagar (!), så är lite svårt att veta när befruktningen faktiskt skedde. Men räknar vi någonstans där i mitten så är de tre veckor kvar ungefär.

På bilden ser ni tre fosterblåsor, i dem ligger de en valp i varje. Fem blåsor upptäckte vi.
Det här blir hennes tredje och sista kull. Det är något väldigt speciellt med mogna damer som har haft kullar innan, de är så väldigt trygga och avslappnade. De råder ett cool över dem som man älskar att bara få vara i närheten av.

Nebraska tog som några av er säkert känner till en egen kull för två år sedan. Tjuvparade sig med Modig och trots två abortsprutor så kom till allas stora överraskning fyra valpar en solig september dag. Nebraska klarade hela dräktigheten utan extra mat och omsorg, dessutom låg hon i hård träning inför kommande säsong. Inte en gång klagade hon eller var besvärad. Valpningen fixade hon själv likväl, under en förhöjd liggplats i hundgården la hon sig till tro. När Tobbe kom för att mata hundarna så lämnade hon de två valpar som redan kommit och avbröt för att äta. Klart man måste äta, kostar energi att gå igenom en förlossning (Tobbe upptäckte dem då och hon valpade klart inne i huset).

Det är Nebraska i ett nötskal. Vår rediga tjej som har både skinn på näsan och ett fantastiskt självförtroende. Hon tar plats men utan att armbåga sig fram. Hon pjoskar inte och klagar aldrig.

Ni vet, när hon var åtta månader så bröt hon benet när hon ramlade ned från ett kojtak. På tre ställen bröt hon benet och veterinären föreslog avlivning. Otänkbart var att hon skulle fungera som en draghund. Veterinären kände inte Nebraska. Hon är idag Polarhundschampion och har sprungit flertalet långdistanstävlingar. Det tog  tre operationer, 1.5 år av rehabilitering, och en jäkla vilja. Men hon gjorde det. Utan att en enda gång klaga.

 
Hon är fantastisk vår Nebraska.Valparna har underbara förutsättningar med henne som mamma och vår kloka sansade Trym till pappa. Inget är som väntans tider…

The fantastic four

Den 20e april fyllde Canadas första kull med valpar fyra år. Ur den kullen behöll vi tre tikar och en hane själva. De var vår då stora satsning och förväntningarna på dem stora.

Tre tikar och en hane. Behöver jag alls skriva att de gett mig gråa hår? Dessa fyra fantastiska, underbara, tokiga och galna valpar har lärt mig så mycket att jag nog utan svårighet skulle kunna fylla en bok med mina erfarenheter av dem.

Canada, Fröya, Trym, Töya och Leya
Fyra år fyllda och numera vuxna på riktigt. Vi har överlevt, med betoning på just överlevt. Vi har gjort många fel, många fel – en massa kunskap till trots.

Alla fyra är dragmeriterade, två av dem Polarhundschampions till och med. En av dem har fått en kull valpar själv och en av dem har en planerad kull nästa år. De är helt fantastiska men samtidigt så dysfunktionella. Grundproblematiken ligger i att jag la allt mitt fokus på att hålla de fyra som en tajt grupp, att de skulle hålla sams och fungera bra tillsammans trots så jämna i ålder och många konkurrens parametrar. De har de också gjort. Hållit sams. Hyffsat i alla fall. Men de förlorade under arbetes gång istället massor i socialträning med andra hundar. För de glömde deras matte totalt av.

Deras självförtroende sitter i varandra, tillsammans är de precis hur starka som helst, ensamma har de knappt ben att stå på. Arbetet med att hålla dem som en tajt grupp gjorde jag väl, men tanken kring att hålla dem som en tajt grupp slog bakut.

 Trym, Fröya och Leya

De sista åren har jag med silkeshandskar försökt reda ut all komplexitet som uppstår när man har fyra kullsyskon som inte kan andas utan varandra men samtidigt är giftiga tillsammans. Så många variabler att ta hänsyn, så mycket känslor, inte minst mina egna att hålla i schack.

De har kommit långt mina små ”problembarn” och när jag i år startade på Polardistans med dem så kunde hjärtat spruckit av stolthet. Allt arbete tillsammans med dem, alla otaliga timmar av beteendeterapi, kurser och förtroliga samtal i hundgården har gjort att jag känner dem alla på cellnivå och kan oftast förutse både deras handlingar och tankar (även om jag inte alltid kan stoppa eller bryta dem). De sitter i mitt innersta vrå av hjärtat och deras ibland ologiska och orationella beteende försvarar jag med näbbar och klor. Ty jag vet att det är jag som skapat det, helt oavsiktligt givetvis, men ändå en produkt av mitt görande. De fick aldrig lära sig umgås med andra hundar. En hund som saknar sociala kunskaper är ett bekymmer, fyra stycken som tillsammans bildar en maffia är ett gigantiskt problem.

Att reparera skadorna har tagit närmare tre år, träningsplanen komplicerad och krävt otaliga timmar av daglig träning i perioder. Men det har fungerat, de har blivit bättre, de har fått egna ben, de har lärt sig impulskontroll, de har läst många språkböcker och de litar på mig så till pass att de lämnar över till mig när de känner att det blir för hett om öronen.

Så avslutningsvis vill jag ge dem upprättelse, de är förvisso både komplexa och tålamodsprövande men de är också helt magiska, enskilt och tillsammans.

Är så tacksam över deras intrång i mitt liv, med allt buller och bong!