Vardagsbestyr

Nebraska har börjat löpa. Hon skulle löpa i juni. Canada skulle löpa nu. Canada löper inte. Typiskt scenario när man planerar parningar och tror sig veta hur saker ska fortlöpa.

Vi ska i år para både Canada och Nebraska. Canada med Nokke från Cahppes och Nebraska med vår egen Trym. Två parningar jag minst sagt är eld och lågor över!

 Canada längst fram till vänster, spannet består sen av hennes barn faktiskt.
Knoxville bredvid Canada, Töya och Fröya bakom, Trym och Leya längst bak.

Igår släppte jag ihop Nebraska med Trym för att känna dem på pulsen lite. Nebraska var väldigt redo, ställde upp sig och visste inte vad hon skulle göra av sig själv för att få Tryms uppmärksamhet. Trym han flirtade lite med henne men tyckte sen det var mer spännande med alla dofter i hundgården han normalt sett inte bor i. Nebraska gjorde ALLT i sin makt att få hans uppmärksamhet, ingen tvekan om att hon känner sig redo för uppdraget att bli mamma igen.

Trym har dock ganska bra koll på läget och lät sig inte förföras av hennes ihärdiga försök till en parning i förtid. Nebraska har vid tidigare parning gjort precis samma sak, flera dagar i förväg ställt upp sig och lockat pojkarna till sig. Men grabbarna vet bättre och låter sig hållas tills det är dags. Innan helgen har vi förhoppningsvis fått till ett par parningar och det blir sen till att vänta och se...

Under tiden jag släppte in Trym i Nebraskas hundgård så plockade jag ut Miss Idita och Iowa (Nebraskas dotter) från hundgården, Idita satte jag i bilen och Iowa fick springa lös utanför. 

Iowa

Man kan då tänka sig att Iowa, 1.5 år gammal, skulle springa som en tok och utnyttja sin totala frihet. Icke. Hon studsade runt, skuttade, lekte men höll sig alldeles i närheten av hundgården vi var i hela tiden. Efter en halvtimme tyckte hon att det räckte med frihet och började ivrigt krafsa för att få komma in i hundgården igen. In till mamma Nebraska, till sin koja och gemenskapen.

Hon, Iowa, är ruggigt lik sin mamma, alltid glad och positiv, energi så de räcker till ett helt kompani och nästintill oförmögen att stå stilla. Fötterna, måste, röra, på, sig, hela, tiden! Nebraska har med åldern blivit lite stillsammare även om hon fortfarande har en massa spring i benen och den positiva attityden är knappast borta.

Kombinationen Nebraska och Trym är så bra så jag knappt kan beskriva det. Trym cool, lugn och väldigt samlad (son till Canada) och Nebraska energiknippet som inte kan stå stilla.  Båda med hög arbetsmoral och ett fint driv i steget. Spännande mina vänner, snart blir det förhoppningsvis valpar i Sulviken igen!

 Ute på tur, långfredag