Redo

Bilen är packad. Utrustningen är kontrollerad. Hundarnas vaccinationskort likaså. Alla banketter ifyllda och underskrivna. Kartan är studerad och mat till både oss själva och hundarna är inhandlat. Nu är det egentligen bara nedräkningen kvar. Väntan och tusen tankar.

Vågar mig på att säga att jag börjar få lite rutin på detta nu. Blir min femte långdistanstävling. Men inget år har sett likadant ut. Varje år är de nya utmaningar, orosmoment och funderingar. Pirret i magen har inte försvunnit. Det där älskade pirret i magen som egentligen är vad som skapar beroendet, strävan efter en av de största kickarna. När man farit över startlinjen och som i en dramatisk Hollywoodfilm så tystnar allt. Det är bara jag och hundarna. Vi går in i en bubbla och både tid och rum försvinner. 

Visst är jag lite orolig, för att hundarna ska svika mig och inte vilja springa alla de 160 kilometrarna, att vi ska hamna i en storm utan dess like och fastna, att någon av hundarna ska skada sig, att släden ska gå sönder, att Töya inte ska axla nya rollen som ledarhund i sexton mil. Det finns oändligt mycket som kan hända, som kan gå fel. Men utan nervositeten så vore det inte roligt. Utan oron vore de inte en utmaning. Så rutin i all ära, är skönt att luta sig tillbaka emot. Men den dagen nervositeten försvinner, så kommer jag nog att sluta.

Vill ni följa oss, gilla vår sida på Facebook och få löpande uppdateringar av oss och våra handlers på plats!

https://www.facebook.com/tellstromspolardistans2016/?fref=ts

 

 Från sista längre genomkörningen tidigare i veckan, med oss hade vi två extra spann med turister
#1 - - Elisabeth:

Stort lycka till!
Kramar/Mamma