Räven runt husknuten

Samma dag som valparna föddes så kom räven på besök på kvällskvisten. Han brukar hänga härikring, men den här gången var han sällsynt nyfiken och orädd för även mig.
Jag är helt övertygad om att han är kompis med både Snö och Maximus, som hänger på gårdsplanen för jämnan. Ingen av dem särskilt intresserad av att jaga efter något längre, ligger de hellre och ser på när han strövar runt på gården. Räven har förstått att hundarna innanför staken inte kommer åt honom, hundarna har slutat bry sig om räven, den hör som till flocken numera.
 
Men den här kvällen var det något särskilt. Han kom hela vägen fram till husknuten. Nyfiken med låg kroppshållning men utan att vara rädd gick han bara 4-5 meter ifrån mig. Jag satt och höll andan. Solen höll på sänka sig över gården, det var ljumna brisar ute, Snö låg vid trappen och slumrade. För en stund kändes det bokstavligt som tiden stannade och vi var fullkommligt i nu:et. Jag älskar när den där känslan infinner sig. Total symbios. 
Vet inte vad som fick räven att låta mig får vara med i hans kvällsaktiviter. Men romantiskt lagt som jag är så kan jag spela ut precis hur många teorier som helst om det. Men vad som inte gick att förneka var att det imorse hade fötts fyra nya själar på gården. En av dem en sametsbrun hane. Givetvis skulle hans namn vara Fox. 
De andra tre valparna kommer också att få djurnamn. Det känns så rätt. 
 
 
#1 - - Elisabeth:

Magiskt!