Puma

I fredags strax innan sju vaknade vi av ett hysteriskt panikartat skrik från en av valparna. På golvet satt tiken Puma och skrek i ren ångest, bredvid satt Nebraska och såg helt förtvivlad ut. Ni vet hur man kan gå från djup sömn till absolut klarvaken på två röda millisekunder.

Lyfte upp Puma som var stel i kroppen som en träkloss och skrek utan att stanna för att hämta andan. Jag tryckte henne emot mig och hennes ångest vibrerade i hela min kropp. Paniken inom mig steg samtidigt som jag försökte hålla mig lugn. Ta reda på vad som var fel, lugna Nebraska. Kunde inte hitta någonting på henne. Men hon spände kroppen som hon tog spjärn mot smärtan som tagit ett djävulskt grepp om henne. Från sovande till att sitta i bilen på väg till Östersunds djursjukhus var det 15 minuter. Jag var helt övertygad om att hon var på väg mot sin död och att hon inte skulle komma hem igen.

Efter 45 minuter var hon hes av allt skrikande och helt slut i den lilla kroppen och hon tystnade äntligen. Väl framme gjorde man en magnetröntgen och fann att käken var bruten. MEN, den var bruten på ett ”bra” ställe och låg fixerad på rätt ställe. Så utsikter för fröken är ändå ljusa!

Hon får nu givetvis inte dia, inte umgås med sina syskon eller mamma. Hon får givetvis inte tugga på någonting eller leka. Detta är mer än svårt när man är fyra veckor gammal, de kliar hysteriskt i tänderna och hela livet ligger framför en. Men med 24 timmar om dygnet tillsyn och mat var fjärde timme och aktivering i form av miljö och dofter så har vi tagit oss igenom de första fyra dagarna.

Nebraska får dagligen nosa på henne och tvätta henne och efter att hon initialt matvägrade första dygnet då Puma försvann ifrån henne skrikande i panik så äter hon igen och är helt ok med att vi tar hand om hennes valp, bara hon får vara med på ett hörn. Nebraskas reaktion när vi kom hem med henne efter ett dygn frånvarande var magisk, lyckan var total och man kunde verkligen se lättnaden hon kände att hon åter var hemma.

Fantastiska Nebraska, Puma har bra gener att brås på.

Vi har ett idogt arbete framför oss gällande efterchocksbehandling, trauma terapi och de faktum att hon missar viktig lek och språk utveckling samt till viss del prägling. Men vi tar en sak i taget och primärt blir att få käken att läka. Sen får vi ta de andra pusselbitarna vartefter.

Puma tycks ärvt Nebraskas inställning till livet och är trots allt positiv och vifta på sin lilla svans. Power Puma, ett extra bra stamtavlenamn nu känns det som.

 
#1 - - Annica:

Åh jag blir helt tårögd! Lilla Puma! Skönt att det ändå kommer bli bra även fast det redan blev en extra sväng på livets väg❤️❤️❤️

Svar: Ja nu håller vi tummarna för veterinärbesöket på fredag! Vi har gjort ett idogt arbete att hålla henne stilla och hoppas att det ska ge positivt resultat <3
Sandra

#2 - - illika:

Mamma upp i dagen, typ... Hoppas hon är det på alla andra sätt också och klarar sig igenom det här utan problem.

#3 - - Jenny & Tesla:

Men fy så hemskt. Stackarn. Vet ni hur det gått till, hur hon blev skadad? Kanske svårt att veta iofs. Hoppas allt verkligen läker som det ska och att hon får återgå till resten av skaran igen. 💖 /Jenny & Tesla