Puma Power

Lilla Puma, som kräver dygnet runt tillsyn i varje vaket ögonblick. Som vi sover på golvet bredvid, som behöver äta var fjärde timme för att läka. Som håller oss vakna genom nätterna med ivriga små tassar som vill leka och sylvassa tänder som vill bita, som kryper tätt intill i brist på syskon och mamma.
Det är svårt när man är liten och inte får tugga på någonting, inte leka eller busa. Vi aktiverar med doftupplevelser och korta promenader i kortklippt gräs där man inte kan tugga eller snubbla och slå sig. Nya miljöer häromkring blir hennes små äventyr, då vi försöker stimulera henne genom synintryck. 
När tuggbehovet växer sig för starkt så biter hon desperat på sig själv och vi försöker använda all fantasti vi har för att distrahera tankarna. Hon har det inte lätt, en sån pröving vid sån liten ålder. Men att hon brås på sin mamma råder de inga tvivel om, då hon alltid viftar på svansen och aldrig klagar.
En malande oro bubblar över bristen på sociala interaktioner, på lekutveckling och fysiska utmaningar. Vi får stilla sitta och vänta, att hon läker kommer först, sen får vi råda bot på de problem som kan komma sen. 
Återbesök i fredags visade på att läkningen påbörjats och att det ser lovande ut. Dock har hon inte läkt så snabbt som man önskat och vi ålades ytterligare två veckor av isolering och stillhet. 
 
#1 - - Nina:

Hur är det med lilla Puma nu? Hur mår hon?