1460 dagar

Exakt 1460 dagar har jag levt utan henne. Etttusenfyrahundrasextio dagar. Sorgen har ändrat form, den river inte och har sig. Men den känns. Saknaden den har inte minskat, den har vuxit. 1460 dagar sedan jag fick stryka över hennes päls, känna hennes andetag, se henne i ögonen. Insikten om att de aldrig kommer att ske igen kan ta ett rejält tag om mitt hjärta.

Det kan gå hela dagar utan att jag tänker på henne, sedan kommer de dagar då hon ständigt vandrar i mina tankar. Det är lite märkligt hur en hund, kan definiera så mycket av dig. Hon står för så många val jag gjort, så många vägskäl jag stått inför, så många beslut jag tagit, så mycket som lett mig fram till där jag står idag – har skett tack vare hennes existens.

Hon är därför ännu ständigt närvarande i mitt liv.

Jag har ingenting emot tatueringar, men jag själv är inte typen som tatuerar mig. Men jag har en. När människor som inte känner mig frågar om den och jag svarar ”så hette min första hund” – så tänker jag att det låter så kliché och att det saknar de bottenlösa innehåll den faktiskt står för.

För att tatueringen med hennes namn är så mycket mer än ”min första hund”, den är en påminnelse. En påminnelse om allt jag åstadkommit, all smärta jag gått igenom, alla utmaningar, framgångar och all glädje. Den påminner mig om vart jag började, om vart jag är på väg. Den talar ofta till mig, helt ordlöst ger mig både jordning och sänker trygghet.

Även efter hennes försvinnande så fortsätter hon att stå bredvid mig genom bokstäverna på min arm som bildar hennes namn. Tatueringen på min handled gjorde jag på vår bröllopsresa i Miami. Den gjorde jag på samma dag som jag fick veta att jag var gravid med Tova. Bokstäverna i bläck på min arm står för hela mitt väsen. Fortezza gick bredvid mig under lång tid och gör fortfarande. Jag kan bara inte se henne längre. 

 
#1 - - Elisabeth:

Många hjärtekramar.... Älskade Fortezza, lika många gånger jag var arg på dig lika många gånger svämmade hjärtat över! Ibland tog Du liksom över mitt liv på ditt alldeles speciella sätt men Du var verkligen en liten Prinsessa, med stort P!

#2 - - Nicole:

Jisses så det svämmar över i mitt hjärta när jag läste det här.. På något vis är det som att du beskrivit varje tanke som rör sig i mitt huvud inför den dag (jag hoppas det är LÅNGT kvar!) tills min Eldar lämnar mig i det fysiska livet.
<3