Sex månader

Vår lilla november prinsessa har hunnit bli sex månader. Jag förvånas fortfarande över att vi är där vi är, att vi har en dotter. Barn har aldrig funnits med i min bild, ändå är hon lika självklar som ett andetag.

Som alla föräldrar så fascineras jag över hennes väsen, hur hon växer framför ögon på oss. Hur det var just vi som fick världens finaste lilla tjej, helt perfekt ut i minsta lilltå. Stolt som en tupp över de mest självklara utvecklingarna, att lära sig sitta, tänk så fantastisk hon är! Måste vara ett barn utöver de vanliga!

Sex månader fyllda och sover i natt för första gången i eget rum. Smärtar lite i ett mamma hjärta. Ingen match för Tova. Hennes rum blev precis som jag föreställt mig. En trolsk plats där många sagostunder ryms.

Spännande är hennes reaktioner på hundarna. Trots att hon haft dem och deras varande runt sig sedan hon var knappt ett slående hjärta och de borde vara de vanligaste som finns, så skiner hon upp som en sol varje gång någon av dem kommer hennes väg. Funderar. Måste vara en genetisk betingning att bli själsligt lycklig över djur. För någon förstärkning för hundarna har hon inte fått, utan det kommer rent och skärt inifrån själen. Mäktigt.

Tova har två beskyddare. Två nobla herrar. Som har tålamod med nypande händer och okontrollerade rörelser. Som vaktar på hennes framfart i livet. Som tysta i bakgrunden följer hennes varande. De gör så ont att veta, att dessa två storslagna själar, inte ens kommer vara ett minne blått för henne. När hon börjar minnas så kommer de vara långt borta.

Tanken får skapar så mycket smärta. Påminner mig om deras dödlighet, om att deras tid hos oss inte är så lång längre. De är så självklara för mig, som om de alltid funnits vid min sina. Från början med sina yviga personligheter och stökiga unghundsår, nu med sin vis- och trygghet.

De lämnar ett aldrig bleknat minne hos mig, i Tova. För alltid kommer hon bära med sig dem, även om hon ack så lite förstår det själv. Men höra om dem kommer hon, de två ädla riddarna som stod vid hennes sida. Deras minne kommer bli stort och vackert, likt hjältarna i sagorna kommer deras storhet att fortsätta växa, även efter deras tid hos oss.

#1 - - Marianne:

Men kära nån, du skriver så vackert så tårar trillar på mina kinder! Fantastiskt vackra bilder lägger du dessutom upp. Jag tror jag måste komma och gå en utbildning hos er och få träffa/uppleva era hjältar!

Svar: Tack för väldigt fina ord, klart du ska komma upp och hälsa på oss =)
Sandra

#2 - - Carina:

Grattis till goaste lilla Tova <3
Och visst kommer hon minnas sina ädla riddare, precis som alla vi andra som mött dem.
Kraaaaaaaam<3

#3 - - Elisabeth:

Fina ord, fina bilder, fina barn, fina barnbarn! Mycket kärlek...

#4 - - Tess:

Men hjälp vad du kan skriva och skicka känslorna rakt in i hjärtat och själen på mig, det finns ingen som så ofta får mig att gråta och känna så med det dom skriver! Du skriver helt magisk! Jag har varit trollbunden din blogg sen flera år nu!!

Svar: Ååååå, tack <3 Bara det du skrev gör mig motiverad att fortsätta skriva =)
Sandra

#5 - - Mona:

Så fantastiskt fint/fina! Orden, tösen, hundarna och rummet! :-D