Gentleman

Vi har en hund här hemma som är hundvärldens gentleman. Han är mörk och mystisk, finkänslig och stark. Klok och trygg. Vår alldeles egna Mofasa vid namn Is. Han går utan tvekan i Maximus fotspår här hemma.
 
När vi nu skulle para honom med Fröya så var de inte så bara, helst hade han nog velat ha levande ljus, romantisk musik och lite fluffiga kuddar. När jag satte ihop dem så var Fröya överlycklig, hennes flirtande visste inga gränser och jag tror inte att det bara var hormonerna som talade, hon kände sig nog väldigt njöd med att det var just Is som skulle få bli pappa till hennes valpar.
Hon gjorde sig till på både korsen och tvärsen och kunde inte nog bedyra sig kärlek till Is. Is han tittade på mig med en frågande blick, menar du att jag bara ska göra detta nu. NU, precis NU. Jag är inte redo ännu och du kan inte vara här matte, de går inte. Så Is kröp in i en koja och jag kliade mig ordentligt i huvudet.
Vänta nu, en höglöpande tik, som gör allt för hans uppmärksamhet och han lägger sig i en koja. Jag lockade och pockade, erbjöd både köttbullar och korv för att han skulle komma ut. Men icke. Is i ett nötskal. Vill han inte så vill han inte.
Jag gav upp och gick in i huset, höll ett noga öga på hundgården från köksfönstret. Efter en stund kom Is ut och hälsade på Fröya. Jag gick ut (vill vara med vid parning, ifall tiken blir rädd eller orolig när de sitter fast), och Is han gick snabbt som attan in i kojan. Jag satte mig i hundgården och tänkte jag får ge han tid. Efter en stund kom han ut, ville bli lite kliad och få uppmärksamhet, de fick han. Sen gick han och la sig. Tittade på mig med självklar blick, det här gör jag inte när du är här inne matte. Ok. Så fick gå in i huset igen, tänkte Is vet nog bäst.
Efter en stund så parade de sig och jag fick kasta mig ut och stötta Fröya som allt tyckte det var lite obehagligt att sitta ihop på de där viset. Allt gick fint och de parade sig dagen efter igen. Då gick jag in i huset med ens och tänkte lika bra Is får sitt ”space” på en gång.
Den hunden alltså. Större personlighet får man leta efter. Jag är så glad att vi äntligen har fått ta honom i avel, för han är verkligen helt fantastisk. Tillsammans med Fröya´s lätta sinneslag, sprallighet och stora hjärta så känns de som en match made in heaven!
Nu blir det vänta och se, om de blir några valpar…
Is tillsammans med en av Nebraskas valpar från hennes första kull
 
 Is tillsammans med två flockmedlemmar
Vår söta Fröya som ska bli mamma förhoppningsvis
 En av mina all time favoritbilder. Trym till vänster, Leya till höger och Fröya bakom. Alla tre Canada barn från hennes första kull.
 
#1 - - Elisabeth:

Tänk att Is har blivit så stor o klok. Han är väldigt speciell på ett charmigt sätt. Hoppas nu det blir valpar i vår.
Kram Mamma