Försäkra mig

Jag vill försäkra mig om att alla ni fina läsare har lagt på minnet att jag numera faktiskt skriver två bloggar (på tal om att ha för mycket att göra, hmm). En högst yrkesmässigt blogg så betydligt mindre personlig, den heter "Lotus the Dog".
 
Jag skriver den tillsammans med Michelle och det är ett ganska spännande projekt! Tanken är att vi där ska kunna grotta ned oss i teorier kring beteenden, inlärning och annat spännande. Vi har tänkt blanda vår egen erfarenhet med studier och ren fakta. Valpen Lotus (en av Fröya och Is valpar, som kommer bo delvis hos Michelle och delvis här ute i Sulviken) kommer vara vårt indirekt språkrör, hans utveckling, hans motgångar och medgångar, hans utmaningar och framsteg kommer att få berätta en historia som kantas av förklaringar och fakta. Jag hoppas att det ska bli precis så bra som jag har tänkt mig.
 
Sen finns det givetsvis en rommantisk sida i mig som hoppas att den här bloggen ska följa Lotus åt hela livet, så de i slutändan blir en hel livshistoria i pränt. Men de får tiden utvisa, Lotus ska ja leva sisådär 35 år först, ok 15 år i alla fall..
 
 
Bloggen har fått ett par inlägg redan men de är väldigt basic, tanken är att ni som läsare ska få lära känna Lotus lite först, få den grundläggande informationen och sedan följa med oss på resan genom hans liv.
 
Ja jag vet, super romantiskt. Men låt mig få ha det. Lovar att den blir både sjukt intressant och lärorik!
 
Ses där! (också, för jag har inga som helst planer på att sluta skriva den här bloggen, det är min själ som ligger här, här delar jag med mig av mig och mitt liv som privatperson, den här bloggen görs ingen reklam för, den som hittar hit den hittar hit, vill nästan ha den lite hemlig ;) )

Hej Blogg!

Jag saknar dig. Saknar ditt alltid lyssnade öra. Din frihet du ger mig att sätta ord på känslor och tankar. Saknar den lilla bubbla du ger mig av tysthet och tid för mina egna tankar att spela fritt.

Förstår inte vart tiden tar vägen. Ja, jo, jag vet. Två företag, en 8 månaders lill-tjej, en valpkull, 24 polarhundar. Tiden kanske försvinner där lite. Men måste bli bättre på att prioritera. De här små stunderna av skrivande som är mina alldeles egna.

Vart börjar vi?

Valparna har snart hunnit fylla åtta veckor, de är redo att om två veckor flytta hemifrån. De kommer samtliga att hamna i hem där ägarna är yrkesutbildade och yrkesverksamma inom antingen Hundpsykologi, Hundfysioterapeut eller Vildmarksguide. Känns ganska häftigt faktiskt, blir spännande att se vart de här sex bär av i livet.

En av dem ska bo kvar här hos oss och blir långdistanshund, en annan ska bli diplomathund och arbeta som terapihund för andra problemhundar, den tredje ska bli Fjällhund, bo på fjällstation och arbeta med tillsammans med en vildmarksguide, den fjärde kommer förmodligen bli instruktörshund inom friskvård, den femte ska bo hos Michelle och vara språkrör för Hundsteg (honom kan ni följa på han alldeles egna blogg (http://lotusthedog.blogg.se/) han kommer givetvis också att bli en långdistanshund när han blir stor, den sjätte blir en Instruktörshund hos en Professionell hundtränare. Utöver detta kommer givetvis alla sex få arbeta som draghundar i olika utsträckning och form. Förstå vilken tur vi har som får så fantastiska valpköpare, känns nästan overkligt.

Det har fejats och grejats flitigt här ute sista tiden. ALLA uthusen har målats om, vår tvåbädds stuga ”Snö” har fått en renovering. Vi har haft både våra instruktörselever här och årets upplaga av Valputvecklingsutbildningen har gått av stapeln.

Midsommar har firats. Uteplatsen renoverats. En badtunna installerats. Ett staket har satts upp och såklart har jag gjort planer för att bygga ut och förbättra en av våra hundgårdar. De har hänt hiskligt mycket här ute märker jag, inte konstigt att tid inte funnits att skriva. Men nu ska jag inte trötta ut er med metervis av rader av allt vi har gjort.

 Staketuppsättning
 Måla ladan
 Skolklass på lägerskola
 Midsommarfirande
 Våra instruktörselever under kvällsaktivitet 
 Terrassrenovering. Först skulle poolen reglas upp och läggas igen, sen ett tralldäck ovanpå alltsammans
 Badtunna på plats
Tova alltid med och snickrar och grejar på gården

Ett av våra uthyrningsrum har fått sitt namn, blev givetvis namnet ”Tö”. Hans aska har hittat hem, står här på mitt skrivbord. Även om jag förstår att de bara är hans kropp som ligger däri, han, är inte alls i den där hemska trälådan. Så gör de så ont att se på den. Den symboliserar att han är borta. Att han saknas oss. Är inte klar med min sorg ännu, den river ännu i själen och härjar i mitt hjärta.

Jag ska prioritera att skriva nu. Ha tålamod med mig.