Maximus

Idag fyller han 11 år. Elva år. Det är svårt att plinta ner en text om honom för orden rymmer inte hans väsen och ännu mindre min kärlek till honom.

 Åtta veckor gammal och redo att flytta hem till mig

De låter kanske lite märkligt, men vi har börjat ta farväl. Jag har berättat sådant som är viktigt, jag håller om honom extra hårt och länge, jag försäkrar honom om hur älskad han är. Men mest tror jag han försäkrar mig om att jag kommer överleva utan honom här och att han inte tänker gå så långt. Så när den dagen kommer då han går vidare så kommer vi vara redo för det, så redo man nu kan vara.

Jag vet inte riktigt hur han ännu kan vara här. Alla hans provsvar har sedan 1.5 år sedan visat på en mycket sjuk hund, som inte hade långt kvar. Men Maximus själv visar inte några tecken på det, visst börjar trappen bli lite besvärlig att ta sig upp för och maten får gärna toppas med en skinkbit eller två, ögonen har börjat grumlats av ålderns katarakt. Han verkar höra sämre, fast samtidigt så hör han utmärkt ibland. Så misstänker en selektiv pensionär hörsel ;)
Under Kebenekasies topp

Han spenderar helst sina dagar halvslumrande i köket, husets hjärta och centrum där störst sannolikhet till godsaker är. Men är de dags för promenad så är är han snabbt på fötter och går gärna med, inte med lika lätta steg men en hög svans och nyfiken nos. Ibland spritter de till i gubben, och han kan göra världens rusningar i snön, som för att känna att benen fortfarande bär för att springa så fort man bara kan.

Igår när Tova låg och sov i sin vagn utanför kontorsfönstret så ser jag hur Maximus lagt sig tätt tätt intill vagnen, normalt sätt ligger han bara i närheten av den. Men nu var Tennessee (6mån) och Iowa (3 mån) ute och busade runt på gårdsplan. Min kloka Maximus tyckte att då behövde han ligga tättintill vagnen för att hålla koll. Ni må tro hjärtat svämmar över av kärlek då.

Maximus är den där hunden som är ”larger then life”, han är lite som kung Mofasa i lejonkungen. Hans varande har inverkan på alla och när han kliver in i ett rum så fylls den av hans energi och ha behöver sällan eller aldrig höja rösten för att bli hörd.

Han har för länge sedan sagt att han inte vill ha kvar sin fysiska kropp när den börjar ge upp, han vill lämna oss med sin värdighet i behåll och de har jag lovat honom.

Nu struntar vi i de mesta vad regler heter, vad spelar det för roll. Den tiden i livet är förbi och nu ska bara njutas. Så maten toppas och ingen blir arg när han mot all förmodan hoppar upp på köksbänken. Både de ena och de andra delas med från bordet och vi tränger ihop oss i soffan när han breder ut sig. En kvällsmacka är inte mer än rätt och såklart ska han få smakprov från middagens matlagning.

De finns en gnutta sorg i att veta att allt detta är för att ett slut närmar sig, men mest njuter jag av att kunna ge honom livets allra bästa och skämma bort bortom sunt förnuft. Den dagen han försvinner kommer tårarna var outtömliga ändå. Så ingen idé att spilla dem när han är här nu, i allra högsta person.

Jag är honom evigt tacksam för varje dag han ger mig, för jag vet att han är på väg att gå.

Grattis min älskade Maximus, på din 11 års dag!

 
#1 - - Carina:

Åååå så fint skrivet <3
Skickar en varm födelsedagskram till denna vackra 11-åring. Vacker både i kropp och själ <3
Han tillsammans med Frost är två av de första malamuter jag träffade och båda har sina givna platser i mitt hjärta.
Stora kramar från ett ännu snöfritt ö-rike <3

#2 - - Elisabeth:

Jag måste gråta en skvätt när jag läser texten.
Fina fina Maximus, så klok och så omtänksam, vet när någon behöver tröst eller när han behöver vara nära.
Älskade Max, Grattispussar på födelsedagen! Kanske kanske det kan bli en eller ett par födelsedagar till...
Love

#3 - - Ann-Sofie:

så rätt namn, maximal hund verkligen ❤️
Grattis på 11 årsdagen och intrycken du gett oss alla runt omkring.
Kram

#4 - - johanna:

Grattis till en väldigt fin hund, och superfint skrivet!

#5 - - Nina Johansson:

Åh, Maximus... rent egoistiskt vill jag bara säga: VÅGA INTE gå innan jag har fått träffa dig en gång till. Du är så makalös! En ståtligare hund har jag aldrig träffat. Din utstrålning och pondus är enorm.
Lycklig är jag som fått träffa dig :)