Wheeldogs

Wheeldogs är hundarna som går längst bak i spannet, de som är störst och starkast. Slitvargarna. I år har jag där två ganska oväntade individer. Där går nämligen Töya och Fröya. Två av Canadas barn från första kullen.

De är inte alls stora, men faktiskt förvånansvärt starka för sin storlek. De är som piff och puff där närmast släden, alltid med sträckta linor, sliter för kung och fosterland, positiva och glada. Det är nog inte mitt förstahandsval av hundar som wheeldogs, men nu fick inte jag välja, utan Fröya valde själv. Någon annanstans än längst bak vill hon inte gå. Syster Töya är lojal och går bredvid.
Syskonkärlek vid sitt bästa
Det är svårt att inte le när man ser dessa två damer på egentligen helt fel plats i spannet men ändå blir det så rätt. Svansarna viftar alltid yvigt och ivern lyser i ögonen på dem. Jag ser framemot att ha dem mig ”närmast” under polardistans.

Jag gläds också åt att ha så färgstarka personligheter med mig i spannet, med åsikter, viljor och en hel massa ”jäklaranamma”, men visst, vissa gånger får man allt grå hår av dem. Men för de allra mesta så är de både uppfriskande, underhållande och framför allt väldigt givande. När man låter en hund få vara, precis som den är tänkt att vara, så öppnar sig på många sätt och vis en helt ny värld. Att vara tillsammans på lika villkor och bli sedd och förstådd för den man är, tänk vilken ynnest för hunden!

De låter kanske självklart att hunden ska få vara sig själv, men märk mina ord, det är tyvärr allt för många hundar som ramas in av regler, krav, lydnad och förväntningar där dess personlighet både bleknar och försvinner. Vem ÄR då hunden? Om den bara är ett resultat av ovannämnda…

När hunden får lov att vara sig själv, med alla fantastiska, udda, märkliga, underbara och ibland ologiska personlighetsdrag så blir samspelet med hunden genast på en helt ny spelplan, där vi har lika villkor och båda är lyhörda för varandra. Att man ärligt säger att det är ok att du är du, trots att du ibland är märklig eller jag inte alltid förstår dig eller ditt beteende inte ”passar in”.  Har du gläntat på den dörren till hunden, så kommer kommunikationen er emellan inte ha några gränser. För nu lyssnar du faktiskt på hunden, SER den, och vill förstå den (inte stoppa den i en ram).

Där, just där, får man ofta uppleva en total lojalitet, där hunden ger dig sitt allt för att den vill och just vill, inte måste eller känner sig hotad att prestera.

Hundar har så mycket mera humor än många kan ana, jag är faktiskt helt övertygad om att hundar har den förmågan att ”skoja”, men tror att här begränsas hunden av sitt förhållningsätt till sin ägare och omgivning, där allt för mycket tid går åt till att förstå sig på kraven som ställs och hantera situationen som ofta är helt ologisk för hunden tillsammans med att blidka och behaga. En himlas massa energi går åt till det hos många hundar.

Jojo, vissa ramar måste man ju självklart ha, men ni förstår mig nog. Vi sätter upp några viktiga grundregler, förklarar dem tydligt för hunden, ger dem möjlighet att lära sig dem och sedan kör vi konsekvent på det. Det blir då procentuellt en väldigt liten del av hundens liv, och energin kan läggas på allt de andra, att få vara sig själv, att få skoja och få ge av hela sin själ. Tänk så mycket roligare det blir då. Och enklare.

Vill nu Fröya absolut vara en wheeldog, må så vara, då får hon springa där bak med sina lätta 25 kg och göra sitt allra bästa. För de vet jag att hon kommer att göra, för hon är där hon vill vara. Kostar alldeles för mycket energi för oss båda att försöka få henne att gå någon annanstanns i spannet, bara för att.

Jaae jaae, vi gör ju alla som vi vill. Men jag tycker det är så mycket roligare att både jobba med hundarna och leva med dem på de här sättet. Sedan får den som vill tycka jag har egensinniga eller märkliga hundar, skylla sig själva, för de ser inte alls verkligheten och de är nog mest synd om dem.

Jag har tidigare berättat för er om Talila och hennes egenheter, får jag tid och utrymme så ska jag presentera de andra i mitt polardistans team också! 

#1 - - Annika:

Åh vad det är roligt att läsa om dig och dina hundar!!! Ska upp och göra min fysioterapeutpraktik på Åre hundrehab till sommaren (som jag fick nys om tack vare dig) och då skall det definitivt göras ett besök hos er också, en dröm sen jag började läsa din blogg för x antal år sen :)

Svar: Roligt att höra! Du är varmt välkommen!
Sandra

#2 - - Angélique Nicander Åström:

Blir alltid så inspirerad och glad i hjärtat när jag läser din blogg!! <3 Fick upp ögonen för Alaskan Malamute när vi köpte vår blandraskille, som är 75% Alaskan Malamute ( & lite Golden ). Nu är drömmen att kunna ha en renrasig Alaskan Malamute :) jag man semestra i era stugor? Vandra däromkring? :)

Svar: Vad roligt att höra! Tack för att du berättar! Visst kan man hyra våra stugor =)Massa fint att vandra och upptäcka på har vi!
Sandra