Polardistans karusell

Då har den börjat snurra, Polardistans karusellen, eller snarare bergochdalbanan. Det är fyra dagar till start, onsdag it is.

Den känslomässiga bergochdalbanan infinner sig plikttroget idag när jag börjat packa ihop min obligatoriska utrustning. Den går snabbt, upp och ner, runt och fram och tillbaka.

Hej och hå vad roligt det ska bli! Fasen vad mörk och lång natten är. O nej hundarna går nog inte så bra. Hundarna går jättebra! Skönt de ska bli att få pressa sina gränser lite. Seriöst varför ger jag mig in i detta. Jag har nog planerat hundarnas snacks perfekt. Jag har ingen aning om jag packat tillräckligt med snacks till hundarna. Jag tar med mig extra många vantar. Behöver jag verkligen så här många vantar. Jag tänker ta detta som en tur, skynda långsamt. Jag vill få en ännu bättre tid än förra året!

Man är nog inte helt riktig som utsätter sig för detta, samtidigt som de är just detta som är så härligt. Alla känslorna, förväntan, pirret i magen. Att känna sig så in i bomben levande. Att GÖRA. Att LEVA.

Hundarna har gjort som de brukar innan tävling. Veckan innan så går de uruselt. Som om för att jag ska uppskatta deras prestation lite extra mycket när vi väll står där när de gäller. Tänker inte oroa mig den här gången. Vi känner varandra väl nu, jag vet att de kommer ge mig sitt allt på onsdag.

 Hela spannet har fått massage i förra veckan hos Åre Hundrehab
Miss Idita kommer inte med i spannet till min stora sorg, hon har en del otalt med Canada barnen (Töya, Fröya och Leya) och har senaste veckorna visat att hon inte är så sugen på att springa tillsammans dem. Tänker inte tvinga henne, även om de gör lite ont eftersom hon är så suveränt duktig. Men vill ha ett tryggt spann. Att respektera Idita är viktigast. Så, så får de bli.

Blir Trym och fröken Talila som ledarhundar. Talila och jag har vår något speciella relation, men hon har hittills aldrig svikit mig i skarpt läge. Då fungerar vi två väldigt väl ihop. Förmodligen gillar vi båda allvarets stund och finner varandras sällskap i det som extra givande. Det ska som till extrema förhållanden för att vi verkligen ska finna varandra och ack så härlig den känslan är.

Is och Himla ingår också i spannet. Himlas sista långdistans, hon imponerar med sina 8.5 år och fortfarande ivrigast att komma iväg. Henne kommer jag ha ett extra vakande öga över, för hon själv vet inte att säga stop, det är ju de allra bästa som finns, att få springa! Känner mig privilegierad att ha en dam som henne i mitt team.

Modig kommer med, nu när Miss Idita inte kommer. Har åtta platser i spannet. Han tittar med stora ögon på mig, ”skojar du, ska vi springa sådär långt igen?!”. Ja Modig det ska vi, och du kommer att klara det galant.

Känner mig stolt över mina åtta. Ser framemot utmaningen tillsammans med dem, att få spendera ett dygn på släden tillsammans med dem är en ära. Vi har arbetat hårt för detta. Vi är redo.

Träningen började i augusti i poolen på Åre hundrehab
Barmarksträningen med Tova i magen, fortskred in i december
Många fina träningsstunder tillsammans
#1 - - Marianne:

Jag har skrivit det förut men måste skriva det igen. Du skriver så vackert och känslosamt om hundarna jag blir så rörd över den kärlek och kamratskap du verkar ha med dem! Ha en jätte bra distans! Kram Marianne

Svar: Tack, är så roligt att höra att de jag känner verkligen omvandlas i text på samma sätt =)
Sandra

#2 - - Elisabeth:

Jag kommer vara med dig i både hjärta och själ hela distansen. Stort lycka till älskade dotter!
Love You!