En hälsning från Tö

I bilen på väg hem från helgens hundmässa i Stockholm så får jag ett samtal från Strömsholm.
Det gäller Tö.
Veterinären ber om ursäkt om det är så att hon river upp smärtsamma minnen. Men hon har någonting att berätta. Innan Tö talade om för mig att han inte orkade kämpa mera så tog vi en biopsi från knölarna i hans mage för att få svar, kring behandling, operation, utsikter. Men Tö talade tydligt om för mig den där fredagsmorgonen när jag skulle hämta hem honom att han ville få slippa sin onda kropp. Min största skyldighet är att lyssna. Så han fick gå vidare den dagen, med den värsta typen av själslig smärta så släppte jag honom. Biopsin skickades aldrig till labbet, fanns ingen mening längre. Ett dyrt provsvar att göra och oavsett vad det berättade så hade Tö redan sagt vad han kände, det var de enda som spelade roll.
Detta var sex månader sedan. På något sätt under den här tiden så har det hittat till labbet ändå, de har behandlats och ett provsvar fanns helt plötsligt. Knölarna i hans mage var elakatade, väldigt aggressiva. Han hade aldrig överlevt. En ilning gick igenom kroppen, jag var tillbaka i de där rummet, den där dagen, alla de där känslorna. 
Nu vet vi. Att Tö förstod sin situation. Att han hade kämpat väl. Att vi hade nått vägs ände. 
Det spelar egentligen ingen roll att vi vet, men ändå gör det de. Tacksam för bekräftelsen på att jag kan lita att jag hör.
Tö vi saknar dig, varje dag. Din plats hos oss gapar tom. Älskade, underbara hund, du var fantastisk.
 
 
 
#1 - - Nina:

Skönt ändå att få ett svar <3

#2 - - Elisabeth:

Älskade älskade älskade Tö! Tack vare dig fick jag uppleva en fantastisk vår; upptäcka alla dofter, se all skirande grönska o höra alla vårfåglarnas kvitter. Bara du och jag på tidiga morgonpromenader innan världen vaknat upp. Så fridfullt så njutningsfullt och så alldeles alldeles underbart. Sedan slogs allt sönder och inget blev sig likt igen. MEN för de där stunderna vi hade ska jag för evigt vara dig tacksam. ❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Svar: <3 <3 <3
Sandra