Denali

Låt mig presentera Denali. Gårdens nyaste tillskott, en litet tjej som har Fröya som mamma och Is som pappa. Denali var inte tänkt att bo här egentligen. Men så fick det ändå bli.
Leya gick dessvärre tom, hon är den första tiken vi parat som det inte "tog"på. Smärtade lite en stund, hade så sett framemot det och tanken var att vi skulle ha en hanvalp från den kullen, en tronföljare till vår mäktiga Is. Men så blev de inte och då kom en liten petit liten fröken och knallade raka vägen in i våra hjärtan. Men ska vi vara ärliga hade hon knallat in i mitt hjärta redan ett par sekunder efter hon födds.
Hon var den sista valpen att födas och hon var liten som ett streck, inte ett gram hull på kroppen och bara skinn och ben. Vägde 391 gram tillskillnad från sina syskon på ca 500gram. När hon kom ut så tänkte jag, kommer hon ens klara sig? Vi la henne hos Fröya och hon puttade med kraft bestämt undan alla de andra valparna, tog tag i en spena och åt som om det gällde livet (vilket de förmodligen också gjorde eftersom hon inte alls fått i sig lika mycket näring i magen som sina syskon). Hon åt med sådan kraft och intensitet att både jag och Michelle kunde inte annat än skratta åt de här lilla livet med så stor vilja och personlighet.
Den här fröken samlade snabbt på sig hull även om fortsatt är kullens mest smäckra och finlämade valp. Hon har varit framåt när hon behövde och tagit ett kliv tillbaka när de krävts. Hon är den enda valpen som klarat av att komma upp på den upphöjda liggplatsen i hundgården (trots sin mindre storlek) och där ligger hon tätt intill mamma, med ett lugnt uttryck av att "jag vet att jag ska bo här här, de här är min mamma och vi hör ihop".
Hon har energi för ett helt kompani men hon är också en av de mest coola valparna i kullen, vet precis när hon ska trycka på av-knappen. När hon sen slår på den så går det i 110 och hon är som de där strecket igen, snabb så att det förslår.
När du går fram till hundgården så vet hon precis om det är för att ta ut henne eller om det är för att fylla på vatten eller bara säga hej. Hur hon vet det, det vet jag inte, men det gör hon, för om hon inte ska ut så ligger hon kvar på sin plats lugnt, medan hennes syskon skriker hysteriskt vid grinden "Släpp ut oss". Hon tycks också veta om just HON ska få komma ut eller om det är någon av syskonen, för är det exempelvis pojkarna som ska få komma ur hundgården så ligger hon också kvar. Mycket märkligt. Osar mycket "Canada" här.
Canada är hennes mormor. Min once in a lifetime dog, hon är helt otrolig på så många sätt och vis. Kan inte ens börja beskriva henne, för då blir det en hel bok, ni som känner till henne vet nog vad jag menar.
Canada har haft två kullar och jag väntar tålmodigt på hennes tronföljare, hon har verkligen fått superfina valpar på alla sätt och vis, men inte den DÄR valpen, som ska vandra i hennes fotspår, som ska gå i hennes skor.
Är den här lilla fröken hon? Kan de vara så? Eller vill jag bara så himla gärna att de ska vara så.
Hon har fått ett namn att leva upp till i alla fall. Denali. Som på indianspråk (apache) betyder "The great one". Namnet har också innebörden som den starka, självsäkra och smarta.
Denali är Nordamerikas högsta berg (i modern tid döpt till McKinley), det är också namnet på en checkpoint på långdistans tävlingen "Iditarod". Denali är även namnet på Alaskas nationalpark där floden Yukon rinner igenom och delar sig.
Det här är namnet för en storhet, passar perfekt på den här lilla damen som jag är helt säker på kommer att ta livet med storm. De lilla magra strecket som visste alltför väl vad hon ville, LEVA.
 
 
#1 - - Elisabeth:

Lycka till i livet du lilla livsstarka själ!