Examenstider

I helgen så tog vår klass med Professionella hundtränare examen, så väldigt blandade känslor!

Under 1.5 års tid har de varit här på gården och Hundsteg minst en gång i månaden, en gång i månaden har deras bilar rullat in, vi har småpratat i skymningen på gårdsplanen och gedigna dagar i föreläsningssalen har avslutats med avslappnad samvaro och gemenskap på kvällarna.

Det är verkligen en speciell känsla och allra mest ett privilegium att få vara en del av någon annans kunskapsresa, att få påverka, utveckla och ha ett finger med i spelet när någon växer som hundägare, hundtränare och kanske till och med människa.

I lördags när jag gick och la mig efter examensmiddagen så kände jag mig riktigt lycklig. Lycklig ända in i själen, i varenda cell. De är inte så ofta man känner så där genuint och ren lycka. Men jag insåg hur lyckligt lottad jag är och tacksamheten över det rann som över.

Examensmiddag

Frost smög sig sen på givetvis, och tomheten efter honom gjorde sig påminde i min lycka. Men de var ändå ok. De var inte bottenlöst sorg, men stor saknad. Konstigt hur känslor kan mötas sådär, helt motstridiga och ändå samsas.

Eleverna fick sina diplom, tal hölls och tårar fälldes. Avslutningtårta intogs och löften om att snart återses gavs. Eleverna hade gjort en film till oss om sin tid här och även vi fick diplom, vackra handgjorda diplom där de stod ”För väl genomförd undervisning och hög trivselfaktor”. Första gången på alla 40 talet klasser jag undervisat i, som JAG fick diplom. Fick även ett vackert smycke och blommor att plantera, som små påminnelser om deras tid här hos oss. Då känner man verkligen att man påverkat, att man gjort ett avtryck och ödmjukheten vet inga gränser.

Som sagt, tacksamhet, jag har världens bästa jobb. Så är det bara och det är var och varenda elev jag har och har haft som jag har att tacka för det. Fantastiskt.

Idag och imorgon har jag Packmanagment utbildning, roligt att dagarna i två få prata om flockhantering! Imorgon kväll går flyget till Spanien och en veckas semester =)

Du fattas mig

Ligger i sängen och samlar kraft för att resa på mig. Varit vaken en halvtimme när en skata med kraft landar på balkongen som går ut från vårt sovrum på andra våningen. Bestämt går den fram till glasdörren och börjar picka hårt på glaset. Sen flyger den upp från golvet och sätter sig på balkongräcket och tittar på mig i sängen.

Idag var dagen jag åkte in till Östersund för att hämta hem Frost aska. Hämta hem Frost, men ändå inte. Sminkar mig, sätter på mig mascara, vill vara fin. Hinner inte ens ut genom dörren hemma fören första tårarna måste torkas bort.

Tog med mig Snö, han får inte lämnas ensam ännu och det var skönt med sällskapet.

Trodde att det skulle gå bra när jag väl kom fram. Men de gick inte alls, utan så snart sköterskan vänt sig om för att gå leta reda på hans urna så tornade tårarna upp sig i ögonen. Min fina fina Frost låg som aska, små benbitar och fragment i en låda. Hur gick det till? Tårarna visste sen ingen hejd och jag insåg att jag var den där obekväma människan i väntrummet som gjorde att ingen hade en aning om vart de skulle titta eller göra av sig själv. Men så var det och så fick de vara.

På vägen hem delade jag och Snö på en pommesfrites från McDonalds. Frost var i förarsätet. Snö låg bakom förarsätena på pickupen och väntade, en strips till mig, en till honom. Vi åt dem till minne av Frost. Han hade älskat att dela en pommesfrites med mig. Fast han hade såklart inte legat så snällt som Snö och väntat på sin tur, han hade gjort fjortontusen konster och till slut blivit arg på mig för att pommesen inte kom tillräckligt fort och så hade jag gett upp och gett honom dem alla bara för att få tyst på honom.

Jag är så ledsen Frost, att de blev så här. Vi var inte klara tillsammans. Du fattas mig enormt.

Pyssel

Helgen som var vigdes till hundgårdarna. Lätt är nog att tänka att hundarna inte märker någon skillnad om det är lite ny färg eller inte, men där tror jag att man har fel.
Hundarna kanske inte ser färgen, men jag tror absolut att de känner att de bor i en miljö som är omsorgsfullt hanterad och omhändertagen. Kärleken som går in i arbetet när vi gör fint för dem lägger sig som en positiv energi över deras vardag. Att saker förändras i hundgården är bra ur beriknings synpunkt, ombyte förnöjer!
Varannan helg så är Fröken Jonna här ute hos oss, hon är väldigt duktig med hundarna och hjälper till med alla möjliga tänkbara sysslor, vi lagar mat tillsammans och har det gott! Den här helgen var en sån helg och till tonerna av allt från 90 tals dängor till hippa Swedish house maffia så målades hundkojor och så möblerades de om och donades i hundgårdarna!
 
Före och efter bilder är ju alltid lika roligt, så bjuder på några sådana!
 
 
I valphundgården byggde Tobbe en ny kalasbra valpanpassad koja, stor med gott om plats för valpar och tiken. Lätt att ta sig in och ur utan höga kanter eller lister, en klämlist på insidan och så mysigt skyddad i hörnet. Kungligt för nästa valpkull! Som vi finilurar på redan nu, till sommaren blir det dags igen och jag hoppas kunna ta min fina fina Is i avel tillsammans med Fröya som är ett av Canadas barn från första kullen. Något av en drömkombination =)