Höstträning

As we speak, vräker snön ned utanför kontorsfönstret. Stora vackra vita flingor singlar ned mot marken. Tänk att en längtan kan vara så stor, ett pirr i magen, ett hjärta som slår ett extra slag, en själ som trånar. Den vackra vita vintern som står för dörren, de storslagna timmarna på släden som glider genom tysta landskap, snötyngda granar och kvällstid om man har tur ett norrsken.

Tillsammans med hundarna, som delar din kärlek och passion, upplever man tillsammans det storslagna i det enkla. Att bara få vara, andas, hundra procent närvarande i nuet. Inramat av de vackraste sceneriet så är det svårslaget. Det är definitionen av att leva, av harmoni.

Men riktigt där är vi nog inte ännu, visst är marken nu vit och snön som faller mäktig. Men det är oktober, den är inte här för att stanna ännu. Den retas ännu bara, vill förvarna att snart kommer jag, ge oss endorfiner och förväntan.
 Bild från imorse och snön har fortsatt falla
Hundarna har gått från poolen till barmarksträningen. Nu bubblar det av förväntningar ute i Sulviken. Hundarnas lycka över att få sträcka ut benen är inte svår att missa. Lite ringrostiga kommer vi in i våra gamla rutiner. Hundar vattnas, selas på, selas av. Masseras och stretchas. Det delas ut snacks för gott arbete och hundarna rullar nöjda ihop sig i sina nyhalmade kojor efter en dags arbete.
Kojorna vinterbonades  i helgen med massvis av ny frasig halm!
När de kommer tillbaka får de en köttbit tillsammans med lite vatten, belöning för bra arbete och viktig för snabb återhämtning. 

Det ska vara roligt och kännas bra att springa, det är faktiskt mitt ansvar att de blir det. Att hundarna har rätt kondition för distansen, att de inte blir för törstiga, att de har muskler som orkar, att de är positivt och att vi ger dem uppmärksamheten de förtjänar för sitt engagerade arbete.

 Att påminnas är aldrig fel, sitter på dörren till hundhuset

Under hela dragsäsongen får de glucosamin tillskott, de vattnas ordentligt innan turen, de får alltid snacks när de kommer tillbaka. Tre gånger under hösten boostar vi dem med fem dagars kurer av magnesium. De äldre hundarnas leder får extra kärlek med backontrack produkter. Masserar och strechar, värmer upp och varvar ned. Vi gör vårt bästa helt enkelt för att dem att göra sitt bästa i selen. Teamworket är nog den största förstärkningen för mig i detta, att det är ett sammarbete oss och hundarna imellan. 

De springer ca fem dagar i veckan, två dagar är vilodagar. Vi skyndar långsamt och är uppe i 12 km/turen, men står inför att öka till 20 km/turen. Llite bilder från helgens körning...

Vattning ett par gånger längs med turen då de ännu är ganska varmt (0-5 plusgrader)
Timbaktu och Trolla i lead på ett litet sexspann

De unga hundarna Timbak, Timber och Trolla kan inte få nog och vår största utmaning ligger i att bromsa dem, lära dem inte ge allt, att spara lite på krafterna. De äldre hundarna vet precis och spiller inte energi i onödan, vissa (läs Is) låter de unga få slösa sina krafter och hjälper till när de verkligen behövs och det är väll helt ok också, livets gång på något vis.

Energin, kärlek och engagemanget hundarna ger tillbaka är så himla stort, känner mig som världens mest lyckligt lottade varenda gång jag är ute med dem.

#1 - - Gudrun:

Den inlevelsen i din skrift gör att man känner berättelsen i varje del av sin kropp, det är en gåva!
Ses snart =)!

#2 - - Frida:

Så roligt att läsa det du skriver, sån inspiration då jag också har malamuter! :)
En liten fråga, hur går "vattningen" till? Hur mycket ger ni och blandar ni i något? Och hur lång tid innan vattnar ni?
Super härlig läsning! :)

Svar: Vattningen får de ca två timmar innan körning. Det är vatten med de rester som finns i kylen mer eller mindre =) Lite foder och kanske buljong! Det är främst för att få dem att dricka så vätskebalansen är bra när vi kör ut.
Sandra

#3 - - Fanny:

Underbart! 😊