Perfektion

En bild säger mer än tusen ord. För mig är detta perfektion, livet i sin bästa stund. Bilden är tagen i onsdags förmiddag när jag körde ett tiospann 20 km i fem minus och solsken. Vi alla blev till en och aldrig är jag mer harmonisk som där och då.

En höggravid kvinna och en tik i höglöp

När man blir den där personen man inte hade en aning om att man kunde bli. När hormoner och känslor helt kapar kroppen och styr den utan rim och ranson.

Jag var på Strömsholms djursjukhus igår med Canada, vi skulle på en sedan flera veckor tillbaka bokad tid hos en av deras ortoped specialister då hennes bogskada sedan förra året ännu inte är bra.

När vi kommer in så tar vi en nummerlapp och sätter oss snällt och väntar. Klockan tickar och det har passerat vår bokade tid med fem, tio och tjugo minuter.  Under tiden så gör den ena än den andra sina ärenden framme vid receptionsdisken, UTAN nummerlappar och jag känner hur de börjar byggas upp en märkbar irritation i mig. De följande 20 minuterna resulterar i att jag stormar ut från väntrummet.

Hur gick det till. Ja ni. Jag hade lågt blodsocker och på det ett löjligt lågt blodtryck, järnbrist, djävulskt ont i ryggen, täppt i näsan, värmesvallningar delux, ont i kroppen av influensa vaccinet för några dagar sedan, en mage som spänner och är i vägen och hormoner som lever ett eget liv. Canada är i höglöp och skulle para sig med en sten om det resulterade i små bebisar för henne och hennes stress över situationen är påtaglig. Hon och jag är dessutom i sådär löjligt i direktkontakt med varandra själsligt och mentalt, vilket gör oss supersensitiva för varandras energi, humör och allmänna tillstånd.

Förstå katastrofen när man sedan lägger på ett nummerlapps system som inte sköts korrekt.

Canada börjar göra utfall mot de andra hundarna i väntrummet, jag har inget tålamod med de helt plötsligt aggressiva beteendet som jag vet att hon inte har, tar tag i henne flera gånger och blänger argt på henne. Hon blir än mer irriterad över min oförståelse för hennes  situation. Min irritation växer likaså, lika mycket över hennes beteende som det faktum att jag vet att mitt agerande enbart gör saken värre. MENDETGICKJUINTEATTKONROLLERASIG.

Bägaren rinner över när Canada gör ett utfall mot en stackars 4 månaders labradorvalp, som var på andra sidan väntrummet och hela väntrummet drar efter andan i någon form av enorm förskräckelse över hennes beteende mot denna lilla oskyldiga valp. Ägaren böjer sig ner och bekräftar valpens osäkerhet, hela väntrummet engagerar sig i hur valpen nu ska våga ta sig förbi Canada (som är på HELT andra sidan ett stort väntrum). Då bara brast det, jag reser mig bestämt upp, sliter tag i Canada, drar med henne ut ur väntrummet och så sätter vi oss på en bänk utanför.

Där sitter vi sedan båda två, tysta, Canada enormt sur på mig och mitt orättvisa hanterande av henne, jag skitsur på henne för hennes uppförande. Efter 10 minuter så har vi båda lugnat ned oss och säger förlåt till varandra. Smyger in i väntrummet igen och sitter båda tysta och snälla tills vi en timme och femton minuter efter vår bokade tid blir uppropade.

Inte min stoltaste stund.

 Canada och jag i väntrummet på Strömsholm

Veterinären var enormt trevlig och väldigt engagerad, duktig och noggrann. Så lika arg som jag var innan, blev jag lättad över att ändamålet med vårt besök nu betalade sig. Summan av det hela är att jag måste åka ned med Canada nästa vecka igen för artroskopi operation och förhoppningsvis så kan de ”laga” henne. Då ska både hon och jag vara med förberedda på att sitta i väntrummet.