Projekt

Ett nytt hundhägn tar form. Glädjen hundarna har över utrymmet, möjligheterna och leken är uppenbar. Hundarna som bor i hägnet älskar sitt hem. Så länge har tanken legat och grot, vi borde ha ett hägn till. De andra hundarna förtjänar samma frihet och livskvalité.

Så under våren började vi. Gräva och borra för att sedan gjuta stolparna. Montera snestagen. Preparera marken. Bygga stommen för hundhuset. Inte så sakta men säkert tog en ny plats för hundarna att bo form. Ett bygge fyllt av så mycket kärlek och förväntan. Jag kan gå runt där inne, i det ofärdiga och lite röriga och bara njuta. Föreställa mig hur väl hundarna kommer att trivas. Gör mig lycklig.

Det är mysigt att skapa tillsammans med Tobbe för våra hundar, vi bollar ideér och fantasin får löpa fritt. Det är verkligen ett stark gemensamt intresse och passion, att våra hundar ska ha det så bra det bara tänkbart är. Investeringar i dem vi älskar, i framtiden, i livskvalité.

Känns som vi kommit lite mer än halvvägs. Åtta ton grus ska in, det kommer kräva lite muskelmassa. Belysning ska anläggas, elen grävas ned i marken. Grinden ska gjutas och så till sist, staketet ska hängas.

Jag återkommer med mera bilder när det är klart!

 
Såklart bjuder jag på lite valpbilder också, nu 2.5 vecka gamla redan!

Växer så det knakar

Måndag är de redan två veckor gamla och det är dags att starta träningen av dem. Världens roligaste jobb!
Mellan vecka 2 och 3 är fokus på ljudträningen, då de börjar höra mer och mer men ännu är för små för att förstå att bli rädda så har vi ett viktigt fönster här att ta till vara på. Vänja dem vid många och olika ljud så att när de sedan börjar uppleva rädsla så känner de redan till ljud och en stor variation på det och därmed heller inte skräms av det. Fiffigt värre.
Bilåkande blir vårt andra fokus. Ett par gånger vill få till bilåkande innan rädslorna börjar uppstå. Små korta turer där de bara blir förtrogna med ljudet, rörelsen och miljön. Detta märkte vi stor skillnad på Canadas första kull som först åkte bil efter att deras förmåga att bli rädda uppstod (och mycket träning fick läggas på att de skulle vänja sig vid bilåkning), och Nebraskas kull där vi började bilträningen innan rädslorna kom. Nebraskas valpar hade absolut inga problem med att åka bil. Spännande och roligt när man får så svart på vitt att träningen fungerar väl!
Några bilder på de små kommer här...
Har forfarande inget internet, så rapporterar med stelfrusna fingrar från ängen vid vattnet där jag kan få lite lite mottagning...

Fem stycken

Fem små vackra varelser blev det. Var och en redan med sin unika färg och teckning är de lätta att skilja åt redan. Känner på mig att det är fem STORA personligheter som landat här hemma hos oss.
Canada gjorde en super insats och det var en lång valpning som tydligt tog på hennes krafter. Men nu är hon alldeles hög på ocxytocin och lyckan går inte att ta fel på. De har verkligen dragit vinstlotten de där fem, ty om de visste vilken supermamma de har.