Oh. My. God.

Kunde hundarna gå sämre? Kanske faktiskt, om de gick baklänges.

Ååå det är så fantastiskt att jobba med hundar, levande varelser med egna personligheter. Mmm. Å så har vi den andra sidan av det myntet.  När dessa personligheter tar sin egen vilja till att bestämma, att idag då tänker vi inte gå. Nix pix. Ingen lust alls. Why!? Ingen anlednings alls, känner bara inte för det.

När jag uppmanade dem vänligt men med en klar underton av irritation att öka engagemanget lite, att fokusera, så vände de sina huvuden bak och tittade på mig med avmätt blick som talade sitt  tydliga språk ”Vi tänkte kanske vi kunde gräva oss en solgrop här och ta det piano några timmar”. Jaha, ok. Tack för det. Kunde kanske valt en annan dag för att lämna in semesteransökan än den dagen vi ska köra ett dragprov. Ja menar de har gått som små klockor på räls hela säsongen, snabbt, effektivt och med stor uthållighet. Men nej ok, idag var dagen de ville ha ledigt. Kul.

Det är nog en lika fantastisk känsla att stå bakom ett framsusande spann som det är total frustration att stå bakom ett spann som promenerar i skön söndagstakt, som tar konstpauser och ibland bara vill höra på fågelkvittret. Jag skojar faktiskt inte, de stannade för att titta upp i träden och lyssna på kvittret.  Ni må tro jag fick räkna till tio många gånger de här 30 kilometrarna vi var ute på.  Jaja, så är det. Att jobba med levande djur.

Men det är ok, jag har förlåtit dem för att de gick vad jag tror inte bara är säsongens i särklass sämsta pass utan sämsta pass någonsin i världshistorien. Och de valde de att göra de på ett dragprov. Det tog ett par timmar, men jag har förlåtit dem. Sååå mycket älskar jag dem.

Jaja, you win some, you lose some.

Bilden är från dag två, då fick semesterfirarna stanna vid släpet, och jag tog ut ett nytt gäng som gick de tre milen med lätthet och glädje. Vi körde på uppe på Koppången och vädret var verkligen mitt i prick perfekt. 8-9 minusgrader och solsken.
En bild säger med än tusen ord. Eller. Starten dag ett, de ser ju tveklöst laddade ut men 500meter senare kom ledighetsansökan. Foto: Björn Andersson
Team Snowquest på resande fot. Helgen var mycket trevlig, det var Grönlandshundsklubbens årliga vinterträff i Hamra och det var roligt att få träffa kända och  nya ansikten. Ett trevligt arrangemang med vädret på vår sida!
 
Småttingarna fick bra träning med andra hundar och att stå på stakeout. Timber till vänster och Trolla till höger
 
Trolla hjälper till att packa släden för dragprovet
 
 Starten vid dag tre, då dragprovet DP10 skulle gå av stapeln. I starten står Hanna Lindblom med sin grönländare.
 
Någon som blev helt slagen var Canada. När hon insåg att vi var på tävling och hon inte skulle få gå med. Deppade ihop total och ville bara ligga i sin box, ville inte alls se de andra hundarna eller spannen. Gjorde nog för ont i ett starkt polarhundshjärta. Smärtade verkligen att se. Önskar man kunde förklara för henne, resonera lite. Men, nej, för henne var livet bara nattsvart denna helg.
 
#1 - - Harriet Svensson Bok:

Hej! Jag ser att du har lagt ut en bild Björn Andersson tagit och undrar om du har någon mailadress till honom. Jag körde åxå och kan tänka mej att han fick många fina bilder där han stod i startkurvan, så det vore roligt att få kontakt med honom och kanske få tag i några bilder av oss.
Och jag tycker dina hundar gjorde helt rätt,i fredagens svinjobbiga före var det nog trevligare att lyssna på fågelkvitter än att kämpa fram i spåret:-)
MVH Harriet.

Svar: Hej!
Jag fick bilden från Facebook gruppens sida, så kika in där. Har tyvärr inte hans kontakt uppgifter. Lycka till!
Sandra

#2 - - Gudrun:

=)
Åh jösses, hur stor har inte Timbuktu blivit!
Ses snart, KRAM!