Ledarhund sökes

Hualien, vi sliter här. Canada har varit frånvarande spannet sedan 1 oktober och effekterna av hennes ledarskap avtar i rasande fart så här en bit in på säsongen.
De saknar sin ledare, den som visar utan tvekan vart man ska, den som sträcker upp linorna, den som bubblar över av passion att springa snabbt, den som håller ihop spannet, ryggraden. Canada är saknad av oss och allra mest av sitt spann. Vi går på sparlågor här och polardistans är bara två veckor bort.
Miss Idita har varit i träning som ledarhund med Canada, men när Canada ställdes av i höstas för sin skada så var Idita långt ifrån redo för det stora uppdraget ensam. Hon kämpar dock, det ska gudarna veta. Är nog en kombination av att spannet inte riktigt har samma respekt och förtroende för Idita ännu och det faktum att Idita inte riktigt är redo för uppdraget ensam i dagsläget. Så hundarnas träningsform har minst sagt varit varierad och inte utan en massa huvudbry om det hela.
Det är skrämmande att allt kan vila på en hund och att det är så vansinnigt vanskligt att hitta riktigt bra ledarhundar. Idita har potentialen, hon är bara inte född med det, hon behöver träning. Vi har även några av Canadas barn här hemma som nog kommer kunna axla rollen, men även de behöver träning och tid på sig.
Canada är och kommer alltid vara, min ”once in a lifetime dog” och hennes storhet slutar aldrig att förvåna mig och jag inser hur mycket jag fått gratis med henne. Hon är faktiskt något av ett underverk som från dag ett vetat precis vad hon ska göra, hur och när och så gör hon det med en eld och passion som skapar magi.
Canada
Så nu står vi här och Idita gör sitt allra bästa, hon har lärt sig väl av Canada och har utvecklats enormt denna säsong. Hon driver på, hon rätar upp dem, hon visar vägen, men hon blir trött och orkar inte riktigt hela vägen fram. Hon får överbevisa sin roll för spannet om och om igen och de köper ändå inte helt att springa för henne som hon ber dem. Hon orkar inte hålla passionen glödande konstant när spannet inte alltid är med henne.
Lärorikt är vad detta är. För alla iblandade, mig allra mest.
Miss Idita i front, en riktig kämpe, all respekt till henne, utan henne vet jag inte vart vi skulle varit den här säsongen.