Snöbollen

Idag blir Snö åtta år gammal, hela åtta år. Det är faktiskt något av ett mirakel. När han var 1 år gammal så sa man nämligen till oss att han blir inte äldre än 2-3 år. Men de kände visst inte till Snö´s fantastiska livsglädje.

Snö har ätit smärtstillande och antiinflammatoriskt varenda dag sedan han var halvåret gammal. Den här själen vet inte vad det är att inte ha ont. Den här själen har valt livet, han har valt att inte låta sig ätas upp av smärta eller begränsningar. Den här själen har lärt sig självmedicinera sig med adrenalinfyllda rusningar på öppna fält, att ta in varenda njutning han kunnat och valt att blockera ut allt de onda. Han är faktiskt helt fantastisk den här hunden.

Han har haft tre operationer, i armbågar och boge. Tre omfattande efterföljande omgångar av rehabilitering har han gjort. Han klagar aldrig, han ber bara om extra utrymme från valpar och stökiga unghundar då deras oberäkneliga rörelser är obehagliga för en ömmande kropp.

Fina Snö är vår lojalaste gårdshund, varje dag går han ut på gården för att göra sina bestyr, han patrullerar av området, gör sina ärenden och sedan lägger han sig på trappen. När vi har elever här som vill ta med honom på en promenad får de lägga manken till för att övertala honom att lämna gården, och oftast väljer han att hellre gå tillbaka upp till sin gårdsplan.

 Snö till höger med sin eviga bundsförvant Maximus
Snö har bott inne med mig merparten av sitt liv och hans dragkarriär var kort och ganska liten. Men oj vad han ville och de tog många år för honom att acceptera att hans lott i livet var att stanna hemma när de andra hundarna fick fara ut på tur.

På sätt och vis är det Snö som håller samman allt här på gården, han är noga med rätt och fel och är inte rädd för att tala de andra hundarna till rätta. Till och med stora Sam som väger dubbelt det Snö gör, är stark som oxe och skulle göra Snö till en våt fläck i ett ögonblick, lyssnar noga på vad Snö har att säga. Man bråkar inte med Snö. Jag vet inte om de andra hundarna verkligen tror att Snö är störst och starkast här på gården eller om de förstår att hans lott i livet och låter honom hållas i hans många verbala uppläxningar av dem. För de är många gånger jag trott att oj oj nu åker Snö på en hurring men så vänder den andra hunden bara kinden till.

Jag trodde inte att den här själen kunde komma mig närmare in i hjärtat, att de fanns mer kärlek att känna. Men när vi kom hem med Tova och han tog henne till sig som den viktigaste i hela världen så svämmade mitt hjärta över. Han är så rädd om henne och försiktig kring henne att de är magiskt. Han vill vara där hon är och ligger ofta bredvid där hon är.

Hur vi en dag ska klara oss utan Snö de har jag ingen aning om. Men till dess så njuter vi till fullo av honom och värdesätter varenda dag vi får.

Grattis fina Snö på din åtta årsdag!

 
 

Tova Tekla Tellström

Den 9 november klockan två på natten vaknade jag av smärta i ryggen. Nu hade jag nog överansträngt mig ändå, blev en ganska lång promenad under dagen. Det visade sig sen vara värkar.
När jag var tvungen att stanna och hålla i trädet utanför valparnas hundgård då en värk kom så började jag misstänka att den lilla fröken i min mage tänkte komma tidigt. Detta till trots så hann jag in till förlossningen i Östersund (13 mil enkel väg) och tillbaka ut till Sulviken igen under eftermiddagen och kvällen, hade ingen vidare lust att sitta där och vänta. Men med 3 minuter mellan värkarna så insåg jag att det var dags att åka in igen, och då kanske jag skulle åkt in liiite tidigare. Men de gick fint!
 
Den 10 november 02.13 föddes vår lilla Tova, en frisk och stark liten tjej på 2870 gram och 46 cm. 4.5 vecka för tidigt hade hon likt sin mamma brottom i livet.