Alltings början

Små pillimariska ögon. Stadigare ben. Nyfikna nosar. Sakta, men ändå rasande fort vidgar sig världen.  Nu är alltings början för sju stora själar.
  
 
 
Första måltiden riktig mat
 
Jag ätit? Näää..
 
 Möte med Lycka
 
En liten rymling från hagen, hittade Nebraska och valpen såhär igår kväll. Tänk att Nebraska bar på sådanna moderligheter, min tokfia som bara vill springa!
 
 
 
Och så blir man väldigt trött, väldigt snabbt. Det tar på krafterna att växa. Där blev jag sittande, för vem skulle kunna resa på sig då?
 
......................................................................................................................................
I går gick  författaren och journalisten Kristian Gidlund bort, gick bort, konstig formulering, han gick nog knappast. Han somnade in, och med det gick många vackra texter som aldrig fick skrivas, oss förlorat. Jag har följt hans blogg en lång tid och hans sätt att skriva är omöjligt att inte påverkas av. När jag fick beskedet att han inte längre fanns så infann sig en märklig känsla, en sorg över någon jag kände, men egentligen inte kände alls. Det är en stor förlust på många sätt och vis och då han både berört och påverkat mitt liv, kändes det inte mer än rätt att hylla honom här. Hans bok heter "I kroppen min -Resan mot livets slut och alltings början"
#1 - - Elisabeth:

Love You!