Saknad

Idag är det sju år sedan Diesel i språnget efter en hare hamnade framför tåget och snabbt och väldigt olustigt lämnade oss.

Sju år sedan jag skrikande i skenet av en ficklampa letade efter din kropp längsmed tågrälsen. Ångest och panik. Sju år sedan. Du är långt ifrån glömd och finns med i hjärta och själ. En sorg så stark och smärtsam har fått lägga sig och bli mindre hård och kantig.
Som en liten hustomte bor du i mitt hjärta och idag kan jag tänka på dig utan tårar. Idag kan jag minnas dig med ett leende och lycka över att fått ha dig hos mig. Saknaden är fortfarande stor, orättvisan oförstålig, men minnet av dig varmt och vackert. Tacksamheten över din närvaro stor. Idag hyllar vi ditt liv lite extra, idag är du utan tvekan med mig varje andetag.
 
Världens finaste Diesel piesel...
 
Favoritplatsen i köket på Lingongatan
Älskade pajas
 
Diesel tillsammans med en mycket ung Frost i mitten och Maximus till höger
 
 Min livsnjutare Diesel
 

Magiskt mamma stoft

"Mamma vård". Ni vet vad jag pratar om, den där stunden när man får vara barn igen, oavsett hur gammal man är, den där kramen som är som balsam för själen, de där kloka orden som fungerar som plåster på allt. När man för en stund faktiskt känner att ingenting rår på en, att blåsa på skrubbsåren fungerar och allt kommer ordna sig.

Hur får man en sådan gåva, kommer den automatiskt när man blir mamma? Hur skjutton gör dom? För det är som en sorts magi, de där kramarna, orden och bara blotta närvaron skapar trygghet.

Min mamma har var och hälsa på oss ett par gånger under hösten, stannat flera dagar och jag ”tankade mamma” till bredden. Det är den enda sorgen med att bo så långt från allt, att även familjen är långt borta.

Mamma hjälpte mig att tvätta, fast jag såklart kan tvätta själv, hon hjälpte till att städa fast hon inte alls behövde, hon lagade mat som bara hon kan och spred det där magiska stoftet av omsorgsmys i hela vårt hem.

Min vackra mamma på vårt bröllop i vintras

Min mamma heter Elisabeth och utan henne hade jag aldrig varit där jag är idag. Hon har trott på mig när inte ens jag gjort det. Hennes nät finns alltid där, jag faller aldrig handlöst. Hon har torkat otaliga tårar. Hon har ställt upp i alla väder. Hon svarar om jag ringer mitt i natten, hon flyger hit när mina ben inte bär, hon älskar våra hundar som sina egna, hon skattar åt mina dumheter, hon pratar hur länge som helst med mig i telefon om allt och ingenting, hon skickar presenter när man minst anar det, hon prioriterar mig och mitt liv när jag behöver, hon får en att känna sig som världens viktigaste person på riktigt – det är en otrolig känsla!

Allt detta gör hon utan att knappt veta om det, med en självklarhet och utan förväntan på få något i gengäld. Det är helt fantastiskt och jag är så lycklig för att hon är just min mamma.

Levande

Ibland känner man sig mer levande, mer närvarande, mer klarsynt och jordad. Den här helgen var en sådan helg.
Vi har haft besök från goda vänner ifrån söder, det satte verkligen guldkant på helgen. Fick återse en av Canadas valpar, Frey som nu blivit en mycket vacker ung man. Vi fick halm i boxarna, fyllt på med grus i hundgårdarna och ved har staplats under tak, rustar för vintern som verkligen gjort sig påmind om att den kommer med stormsteg nu.
Valparna är idag sju veckor gamla och om två veckor är det dags för veterinärbesiktning och då tid för dem att hamna i sina framtida hem. Blandade känslor givetvis men hör till. Man har dem bara till låns. En av dem ska bo kvar här hos oss, vem har jag faktiskt ingen aning om. Men hoppas under veckan få klarhet i det och även vart de andra små liven hör hemma i för hem.
Några bilder från helgen kommer här..
En liten tik har vågat sig fram till stakeouten där tio vuxna hundar ligger och väntar på att bli körda för andra gången denna dagen, dubbelpass. 
 Samson och lilla tiken
 Min vackra Timbuktu 
 Världen bästa Jonna var här i helgen och hjälpte till med hundarna
Startsugna hundar!