Soliga dagar

Vi har haft några helt underbara soldagar här, men först kom det närmar EN meter snö, EN METER. Förstår ni hur mycket snö det är? Det blev en väldigt massa polgande och skottande här hemma i alla fall. Nu känner vi oss ganska nöjda med snötillgången :)
 
 
 
Vår gräsmatta, altan och poolområdet som det finns ett staket runt, syns inte riktigt nu
Stora hundgården  och dess hundhus i vinterskrud
När det snöat, stormat och blåst i några dagar så kom solen fram, temperaturen sjönk till 26 minus och det var magiskt ute. När det är så kallt ute så knarrar snön på ett alldeles speciellt sätt och den låter så högt att man har svårt att gå och prata samtidigt. En lyckokänsla sprider sig i kroppen, och man funderar lite på hur kyla och snö kan göra en så lycklig. Men det kan det.
Såklart blir det en massa extra hundkörning när vädret bjuder till och då vi har lite skador på tävlingshundarna så fick de yngre visa framfötterna. Vi körde ett tio spann med alla sex unghundarna och så tre tävlingshundar. De imponerade, Canadas valpar är suveräna, kan inte säga tillräckligt många gånger hur glad jag är att vi behöll 4 stycken.
Canada valpar, Leya och Fröya
Idita som går i träning fram som ledarhund med Canada fick själv axla ansvaret med Modig eller Trym bredvid. Hon är ju så himla go den hunden, skulle inte göra en fluga förnär. Hon har av Canada lärt sig hur man jobbar fram, hon vet vad som förväntas av henne. Men så har hon inte riktigt självförtoendet att alltid genomföra det.
 
Hon jobbar på bra, tar de rätta besluten och men så har hon brosan Modig bredvid sig som bestämmer sig för att dyka ned i lössnön på sidan, eller stanna och nosa på ett ledkryss, eller som inte förstår att det är dags att svänga. Så hon försöker, på ett mjukt, försiktigt Miss Idita sätt att få upp Modig rätt på spåret och i arbete, men han varken hör eller ser henne. Men hon vet liksom vad hon ska göra, hon vill, men har som sagt inte riktigt självförtoendet att styra upp det hela. Men för att vara 1,5 år tycker jag hon gör ett fint jobb som ledarhund fram i ett tio-spann. Hon behöver bara tid och erfarenhet.
 
Hon har faktiskt växt dessa dagar när hon fått vara ledarhund utan Canada och vid några tillfällen tog hon i och drog upp Modig ur sin doftvärld och satte honom på spåret igen. Vår lilla Idita, då blir man så stolt att man spricker. 
 
Miss Idita fram i tiospann med Trym bredvid sig  
Twaila  längst fram på bilden. Hon följde med på sin första tur, sprang löst bredvid spannet. Men spenderade ganska mycket tid i spannet ändå, bland hundar, linor och totalt orädd för spannet. Spannet visade stort tålamod med henne. Bådar gott!
I fredags körde vi upp hundarna på fjället, grävde oss en grop och grillade korv i solskenet.
Jag och Jonna i vår solgrop i väntan på korvgrillning
Medan vi åt korv, tog hundarna vila. Bra träning för de unga hundarna att ligga still i selar och i linor.
 
Från turen i lördags