Sommaren är fortfarande vår

Vissa dagar är bra, sprudlande av liv och benen fyllda med energi. Andra dagar är sämre, aptitlöshet och trötthet.

Egentligen skulle vi bokat en tid hos veterinären denna vecka, för ett återbesök med blodprovstagning. Men jag har skjutit på det. Tänkte jag skulle låta oss vara i vår bubbla. För nu har vi hållit döden på avstånd och där kan den gott stanna.

Blodprovet gör ingen skillnad, det talar bara om hur mycket sämre han blivit. Det påminner om hans sjuka kropp.  Vi har kommit överens, jag och Maximus, att denna sommar ska vi ha och den ska vara riktigt bra. Så vi tar blodprovet om någon månad istället, vi låter inte döden förstöra vår sommar.

Jag tycker att de bra dagarna är fler än de sämre, jag tycker inte de dåliga dagarna är så dåliga. Jag tycker mig se att Maximus ännu vill och hänger med. Jag tror han kommer tala tydligt om, när det är dags.

En bra dag kan man glömma att han är sjuk, han springer, hoppar och studsar. Har massvis att säga och vill vara med på allt. Han kan ta sig en utflykt utanför gården, patrullera av sina marker.  Sedan kommer de mindre bra dagarna när tröttheten tar ut sin rätt, aptiten inte infinner sig och han bara sover bort dagarna.

Igår var en bra dag, han gick med lätta steg ned till sjön, badade länge, busade med Timbak och på kvällen var han pratglad och positiv. Var med hela kvällen och kunde inte få nog av uppmärksamhet. Sitt gamla trick att hämta skor kör han fltigt och byter medvetet ut skorna mot godbitar från bordet.

En lång badstund igår för Maximus
 
Maximus längst ute i vattnet, Timbak här närmast och Twaila bredvid
 
 Snö närmast och Maximus bakom, en gemensam simtur för gubbarna =)

Idag är en mindre bra dag, då ligger han bara, lyfter knappt på huvudet när man går förbi. Han blir sparsam med sitt prat och försvinner gärna iväg ensam för att sova. Då får jag envist mota bort obehagskänslorna, påminna mig om att varje dag är värdefull. Då får jag blunda för hans trötta blick, smekan hans päls och viska att vi är i detta tillsammans.

 Maximus idag på förmiddagen, drar sig undan och svårt att hålla ögonen öppna

Men de bra dagarna är fler än de dåliga. Tycker jag mig se. De bra dagarna är så fyllda med liv att de väger upp de dåliga. Tycker jag mig tro. Att vara trött och orkeslös ibland är nog ok när man är gammal och sjuk. De behöver inte betyda att livet inte är värt att leva. Vi fortsätter att låtsas att allt är som vanligt, för vad har vi annars?  Glimten i ögat finns där allt som oftast, och han har ännu inte bett mig.

Sommaren är fortfarande vår.

.........................................................................................................

Timbak tillfrisknar stadigt och han är nu utan morfin. Energin hans räcker för ett helt hundspann och vi har fullt upp att hålla honom under kontroll. Allt ska upptäckas och framför allt stoppas i munnen!! Han har helt själv friskförklarat sig och vi får myndigt stoppa många av hans egna åtaganden. Onsdag är det dags för återbesök. Han hostar ännu en del och skriker till när halsen rörs för hårt.