Det var en kväll i juli

Hundarna har fått sitt kvällsmål, de har ylat in varandra, de slutar inte fören alla stämmor hörs. Lugnet har lagt sig. Temperaturen är fortfarande över tjugo sträcket och klockan är strax efter åtta.

Nöjda hundar sträcker ut sig på hundgårdstaken, låter brisen fläkta genom deras päls. Vid farstukvisten ligger Snö, hans alldeles egna plats.

Ytterdörren står öppen, en känsla av riktig sommar. Gränsen av inne och ute suddas lite ut. Maximus har gått på en tur, han gör så ibland. Förr blev jag orolig, nu ser jag det som ett friskhetstecken. Ser han genom köksfönstret lufsa in på gården igen, där möts han av en överförtjust grönlandshunds valp. Maximus skakar av sig vatten, han har badat. Det betyder att han gått hela vägen till båtplatsen, en kilometer bort.

Han kommer tillbaka lycklig, det syns på hela han.

Lycka ligger i gräset och tuggar på ett nyfunnet märgben, något malamuterna känt sig klara med ser hon som kvällens skatt. Timbak strosar runt, pendlar mellan att vara på upptäcksfärd och att söka de gamla herrarnas uppmärksamhet.

Maximus lägger sig på farstukvisten, iakttar Timbaks stora projekt. Det är tyst ute, vattnets styrka i forsen hörs på avstånd, några fåglar engagerar sig i sång.

Vi går in i en annan takt, i en stund avsaknad av livet utanför. För ett ögonblick känns det som bara här och nu finns.

Det är en kväll i juli och just precis nu är allting helt perfekt.

Maximus
 
Maximus och Snö
 
Hägnet där Canada och Is flock bor

Summerquest

En vecka, 28 personer, 39 hundar, ösregn, blåst och fyra plusgrader. Men det blev ändå så j-vla bra!

Vilken vecka vi hade, vi bjöd in nära och kära för en vecka i Sulviken med varierande aktiviteter. I min planering så skulle solen skina och värma, men i verkligheten bjöd fjällen på sedvanliga överraskningar och det blev en vecka av höst. Idag, när jag skriver detta så är det 24 grader i skuggan, stekhet sol och inte ett moln på himlen. Livet i fjällen i ett nötskal.

Vädret tycktes dock inte spela någon som helst roll, att det är sällskapet som gör upplevelsen bevisades. En helt underbar blandning av människor från hela vårt avlånga land inkvarterades hos oss och festligheterna avlöste varandra. Varje dag hade sitt tema och våra gäster deltog  i alla delar med stort engagemang!  Magmusklerna tränades genom skratt, benen genom topptur och själen genom goda vänners närvaro.  

Bästa sätt att dela med sig av dessa dagar är utan tvekan i bild, då en bild säger mer än tusen ord.

Första kvällen körde vi "Kick off" i form av en trekamp! Veckans bästa väder bjöds vi på här, då de inte regnade och temperaturen var hela 12 grader
 
 Topptur på Suljätten

 Sikten var obefintlig och dimman tät, det var kallt och rått, men inte en sur min. Korv grillades, skratt hördes och alla vara imponerande nöjda med att vara på en vacker fjälltopp helt utan utsikt.
 
Från fjälltoppen till relaxavdelningen. Kall Autolodge har en förstklassig relax avdelning med bar och där spenderade vi närmare tre timmar innan vi begav oss till deras restaurang för middag.
 
Nästa dag var det tid för skattjakt, en riktig skattjakt. Varje lag gavs en väska med behövdligt innehåll, allt från kompass och kniv till färdkost och stärkande dryck (läs alkohol). Sedan gav de sig de tre lagen ut på en fyra timmars jakt på att först finna skatten.
 
 Ett uppdragsbrev samlade lagen, sedan en ledtråd som började jakten
 
Ledtrådarna förde deltagarna genom vatten, spökhus och till öar. De förseddes med snappsar och sträkande dryck genom hela dagen
  
Båt var färdmedlet för att ta sig till ledtråden på ön
 
Skatten fanns på en strand, där vi även väntade med korvgrillning och kaffe. Regnet öste ned, vinden piskade och det stod vågor på Kall sjön! Men alla vara superglada och energin var på topp! Vilka människor till vänner man har! 
 
På kvällen var det räkfrossa och efter dagens akiviteter så stod det högt i tak!
Dagen ägnades åt flugfiske kurs med Håkan för den som ville
 
Prommenad på fjället med hund för den motionssugna
 
Eftermiddag och dags för poolparty! Vädret stoppade ingen och "beach wear" sattes på! En egen poolbar hade vi och grillbuffé! Här min mamma tillsammans med sambo Hans-Peter som agerar förstklassig strandraggare =)
 
Stencoola Christoffer från Göteborg
 
En poängjakt var på sin plats, fyra lag delades in och 30 minuter av adrenalin inleddes! Ett dopp i Kall sjön gav 30 poäng som många införskaffade till sina lag!
 
Dopp i poolen var ett måste!
 
 Tack alla ni som gjorde vår sommarträff helt fantastisk!

Sommaren är fortfarande vår

Vissa dagar är bra, sprudlande av liv och benen fyllda med energi. Andra dagar är sämre, aptitlöshet och trötthet.

Egentligen skulle vi bokat en tid hos veterinären denna vecka, för ett återbesök med blodprovstagning. Men jag har skjutit på det. Tänkte jag skulle låta oss vara i vår bubbla. För nu har vi hållit döden på avstånd och där kan den gott stanna.

Blodprovet gör ingen skillnad, det talar bara om hur mycket sämre han blivit. Det påminner om hans sjuka kropp.  Vi har kommit överens, jag och Maximus, att denna sommar ska vi ha och den ska vara riktigt bra. Så vi tar blodprovet om någon månad istället, vi låter inte döden förstöra vår sommar.

Jag tycker att de bra dagarna är fler än de sämre, jag tycker inte de dåliga dagarna är så dåliga. Jag tycker mig se att Maximus ännu vill och hänger med. Jag tror han kommer tala tydligt om, när det är dags.

En bra dag kan man glömma att han är sjuk, han springer, hoppar och studsar. Har massvis att säga och vill vara med på allt. Han kan ta sig en utflykt utanför gården, patrullera av sina marker.  Sedan kommer de mindre bra dagarna när tröttheten tar ut sin rätt, aptiten inte infinner sig och han bara sover bort dagarna.

Igår var en bra dag, han gick med lätta steg ned till sjön, badade länge, busade med Timbak och på kvällen var han pratglad och positiv. Var med hela kvällen och kunde inte få nog av uppmärksamhet. Sitt gamla trick att hämta skor kör han fltigt och byter medvetet ut skorna mot godbitar från bordet.

En lång badstund igår för Maximus
 
Maximus längst ute i vattnet, Timbak här närmast och Twaila bredvid
 
 Snö närmast och Maximus bakom, en gemensam simtur för gubbarna =)

Idag är en mindre bra dag, då ligger han bara, lyfter knappt på huvudet när man går förbi. Han blir sparsam med sitt prat och försvinner gärna iväg ensam för att sova. Då får jag envist mota bort obehagskänslorna, påminna mig om att varje dag är värdefull. Då får jag blunda för hans trötta blick, smekan hans päls och viska att vi är i detta tillsammans.

 Maximus idag på förmiddagen, drar sig undan och svårt att hålla ögonen öppna

Men de bra dagarna är fler än de dåliga. Tycker jag mig se. De bra dagarna är så fyllda med liv att de väger upp de dåliga. Tycker jag mig tro. Att vara trött och orkeslös ibland är nog ok när man är gammal och sjuk. De behöver inte betyda att livet inte är värt att leva. Vi fortsätter att låtsas att allt är som vanligt, för vad har vi annars?  Glimten i ögat finns där allt som oftast, och han har ännu inte bett mig.

Sommaren är fortfarande vår.

.........................................................................................................

Timbak tillfrisknar stadigt och han är nu utan morfin. Energin hans räcker för ett helt hundspann och vi har fullt upp att hålla honom under kontroll. Allt ska upptäckas och framför allt stoppas i munnen!! Han har helt själv friskförklarat sig och vi får myndigt stoppa många av hans egna åtaganden. Onsdag är det dags för återbesök. Han hostar ännu en del och skriker till när halsen rörs för hårt.