Unghundens tid är här

Vi har sex unghundar här hemma, de börjar märkas. Canadas fyra valpar (Töya, Fröya, Leya, och Trym) börjar komma ikapp Modig och Miss Idita som egentligen bara är 6 månader äldre. De 6 månaderna börjas subbas ut.

Nu ska gränser testas, vingar testflygas och roller hittas. Vi tar ett djupt andetag och hoppas vi överlever det närmaste året.

Unghundar är underbara, de är så mycket liv, så stort engagemang, så mycket vilja. Men visst sex stycken samtidigt kan nog ta musten ur de flesta. Fast, oavsett om man har en eller tio unghundar, så är de samma regler som gäller, samma inställning. Att överleva. Lägg allt vad lydnad heter på hyllan, sänk alla kraven, se till att förbuden och nejen blir så få som möjligt. Kom ihåg att andas. Kom ihåg att du älskar din hund. Kom ihåg att ha roligt.

Jag har torkat många tårar på kursdeltagare på unghundskurs som tror de straffats för något i ett tidigare liv, ”hunden är galen, inget jag gör hjälper, all träning är som bortblåst”. Andas.

Unghundstiden blir faktiskt precis vad man gör den till. Den kan bli blod, svett och tårar, men den kan också bli spännande, humoristisk och till mycket glädje. Om du bara kan förstå, att din hund just nu inte kan lyssna, öronen fungerar inte. Den trotsar inte, den har också glömt nästan allt du lärt den, den struntar inte i det, men det kommer tillbaka. Och för allt i världen, förstå, att den försöker inte ta över. Den försöker bara navigera i en värld plötslig full av hormoner och vingarna bär knappt.

Kan du se så på din hund, då blir allt enklare. För det är inte lätt att vara hunden nu. Om du tycker det är tufft för dig, tänk dig då hunden. Som inte bara genomgår samma sak som du, den har dessutom en massa hormoner att hantera OCH en krävande konstant arg matte/husse. Hua.

Så andas, ta det för vad de är, ha förtröstan, tro och bara överlev. Ni kommer ut på andra sidan, jag lovar.

Några av huliganerna, Töya, Fröya, Modig och Leya
 

Is är utlånad denna vecka, han ska gå dragprov 60 med en annan tik vid namn Tikka i helgen. Så Maximus har fått kliva in i hägnet och vikariera som ledarhund. För de där busarna behöver minst två vuxna som håller ordning på dem. Han har varit med dem sedan i måndag och han börjar nog tröttna lite på pajas fasonerna men gör jobbet ändå bra. Han tycker nog det är skönt när Is kommer tillbaka och ta över igen. Så han kan återgå till pensionärslivet =)

 

På kö för att få pussa på Maximus. Den hunden har pondus som ingen annan.
 

Canadas valpar går numera under namnet ”Maffia”, för de tillsammans är inte att leka med. De tror nog seriöst de kan ta över världen, bara de är tillsammans. De tre tjejerna (Töya, Fröya och Leya) har insett att de tillsammans är mycket starkare än Miss Idita, och hon har klokt nog backat för de tre fröknarna. Hon är skön Miss Idita, hon har som inget hävdelsebehov alls och är bara nöjd med livet.

Trym och Modig, har ”showdowns” vid varje matning. På stela ben spanar de in varandra, ibland vågar de sig på ett morr, ibland blir de trångt och då drabbar de samman. Då kommer Canada eller Maximus som ett skott och talar om vart skåpet ska stå. Vi slåss inte. Skamset står de sedan och ber om ursäkt.

MEN vi matar de alla 8 lösa i hägnet, de samsas ännu imponerande bra sida vid sida när de äter.

Slicka varandras skålar, kontrollera så att verkligen varje foderkula är uppäten, är en del i rutinen =) 
Canada är en hängiven mamma, och lika mycket som hon myndigt uppfostrar dem så vörmar hon för dem och pysslar om den precis som när de var små. Det är häftigt att se hur både hon och valparna uppskattar de mysiga stunderna. På bilderna nedan så har Canada dock bestämt att nu är det dags för tvättstund för Trym. Han skulle helst leka med sina systrar, men vet att det är bäst att sitta still och vänta tills mamma är klar. Och hon, hon kan hålla på i 10-20 minuter med sitt tvättande! Underbart. Alla dessa relationer, samspelet, förståelsen - blir helt salig bara av att stå se på dem i hägenet.
  
 

Canada är underbar, hon har stenkoll på alla unghundarna. Hon tycks veta precis vem som måste hållas kort och hon håller bra ordning på dem. Men märker att ibland blir hon trött och då blir hon stressad av att inte kunna hantera dem. Så hon behöver komma in och ladda batterierna ibland.

 

Trym och Fröya (som är en liten kopia av sin far Cougar)
 
Fröya och Leya

Vi ska också köra dragprov 60 i helgen, till Lekvattnet ska vi, i Värmland. Men jag har inte så höga förväntningar, när jag körde hundarna idag gick de allt annat än bra. Uppladdningen uteblev. Kändes mer som att de var ute på solskens tur än ett träningspass. Så vi får väll se. Roligt blir det i alla fall!

 

Från dagens tur

 
 
 
#1 - - Mia o Zeke:

Älskar att läsa om era äventyr, räcker med de små äventyren dock. En fråga: Du skrev att Is var utlånad för Dragprov 60. Följer resultatet hunden, så det spelar inte någon roll i vilket spann hunden går? Är det så i alla tävlingar när det gäller drag att resultatet följer en enskild hund?

Svar: Tack, roligt att få höra. Is är redan meriterad på dragprov 60, så han går provet igen som stöd till tiken Tikka. Men ja, resultaten följer hunden, de har ingenting med föraren att göra. Klarar de provet så får Is ett till dragprov 60 meritering, fast han egentligen inte behöver det då han redan har de. Hängde du med? =)
Sandra