Twaila

En liten fröken vid namn Twaila har flyttat in hos oss, sex månader gammal, fylld av energi men även en stor dos osäkerhet.
 
Twaila ska få bo här hos oss och lära sig om livet, att umgås med andra hundar, våga gå fram till människor, vistas i nya och okända miljöer och hantera stress. Hon behövde extra omvårdnad och givetvis har jag svårt att inte hjälpa till då. Så hon fick komma hit förra veckan. Hon är oerhört mysig och har en nyfikenhet som öppnar många dörrar för henne. Men hon behöver en hel del träning, tålamod och en stor boost till självförtroendet. 
 
Hon och Miss Iditia blev genast bästa vänner och Twaila följer henne med stor beundran. Goa tjejer. 
 
Twaila är här på obestämd tid, och det finns kanske en risk att hon blir kvar här. Vi får se. Nu tar vi bara en dag i taget, och det passar både henne och oss utmärkt.
 

En tio mila tur

Strålande sol, 30 minus, kristallklart ute och 10 mil med hundspann. Det är stunderna då livet känns smärtsamt vackert och tid och rum försvinner.

Men det är också då man undrar varför man gillar självplågeri och att frysa tårna av sig. Allt har som två sidor. Fy satan vad kallt det var, tur att man har bra kläder, annars går de banne mig inte.

Hundarna gick strålande bra, presterar de på samma sätt under polardistans så kommer vi få en fin tur. Solen sken, fjällen var bländande vita och det var kallt. Kallt så ögonfransarna fryser ihop, så att tårarna rinner av sig själv, kallt så man får ont i tårna.

Nebraska, som fick testa vad benet gick för. Inte ett problem, underbart! Hon är super den tjejen, alltid glad, travar på och hög arbetsmoral

Vi startade tidigt på morgonen, vi skulle ta oss från Järpen till Ljungdalen. 10 mil med hundsläde, 24 mil med bil. Tobbe, Michelle och goda vänner skulle möta upp oss i Ljungdalen med bil, köra runt fjället istället för som oss, över fjället.. Stuga var hyrd över helgen i Postvallen som ligger ovanför Ljungdalen. Årsmöte på malamuteklubben skulle avverkas tillsammans med en utställning.

Det blev ett 8-spann för mig, Rasmus som var mitt tursällskap hade ett 11-spann med sig.

 
Övergång av E14 gick fint med lite hjälp
 
En stunds vila..
 
Syskonen, Sam och Nebraska
 
 

När solen började gå ned var det dags för middags paus, frystorkad mat smakar toppen efter 7 timmar på släden! Jag var så sjukligt kall om fötterna, så där så att man tror att nu dör jag, men vad ska man göra, det handlar bara om att förtränga smärta - a state of mind. Fick låna ett par skor av Rasmus, och fick till slut upp värmen i fötterna. De var ju typ 6 nummer för stora så massa plats för uppvärmd luft :)

Packa upp lite mat till oss, snacks till hundarna..
 
Frostade hundar ligger och vilar när tillfälle ges - smarta draghundar :)
 
Möte med en skotersafari

Kom till till stugbyn på Postvallen kring 23 tiden, riktigt stolt över hundarnas prestation! De fick vatten, mat och somnade snabbt i snön :)
 
En dags vila, då vi var på utställning och sedan årsmöte. Tobbe valdes in i styrelsen för malamuteklubben och jag tog på mig att ordna malamuteveckan nästa år. Dagen efter var det dags att bege sig hemåt igen. Glada motiverade hundar gick på supertid tillbaka, jätteroligt!
 
Precis tagit oss över fjället och har nu skogskörning framför oss, 3 mil kvar..

Alla hjärtans dag - mitt hjärtas dag

1 år sedan idag. Jag kan inte ens skriva om det, det gör för ont.
Hur ska jag hitta ord som beskriver en livstid tillsammans, saknaden, sorgen, och kärleken. Det går inte.