Torsdag

Hälften av våra hundar besökte Racklöfska skolan i Järpen. Klapp och mys stod på schemat och hundarna fick nonstop uppmärksamhet hela dagen lång. I förgrunden står Frost.
 
 Inga konstigheter här inte. Bara barn som har mysstund med hundar, Miss Idita undrar dock varför ingen myser med henne. Tö längst bort och Modig här närmast är barnens två favoriter.
 
 Fröya mys. Ett väldigt aktivt pussande som är svårt att värja sig för!
 
 Tö mys. "Om du håller om mig kan jag ligga här hur länge som helst!" Hans blick talar sitt tydliga spårk, "-men kom inte och stör nu matte"
 
Sedan bar det av vidare till Sundpro selar, där vi måttade ut selar till alla unghundar. Sex stycken nya selar beställdes med reflexer, namnmärkta och i olika färger.
 
 Modig prövar ut en sele
 
 Måtten skrevs ned tillsammans med färgval och namn
 
 Trym tyckte det var så mysigt i Sundpro´s systuga att han kunde bli kvar en stund till sa han
 
 Vidare till Åre hundrehab där ett simpass väntade Canada. Hon har äntligen fått börja simma och det går i små steg framåt med ännu bara ett litet bakslag. 
 
 Hem till andra halvan av hundarna. Maximus väntade tålmodigt på vårt sällskap och intog bästa platsen i riskudden när middagen dukats av bordet.
 
 Mys framför brasan och julklappsinslagning fick avsluta dagen
#1 - - illika:

Vet du, jag läser om dina inlägg om unghundar om och om igen. Ibland önskar jag att jag kunde ta med mig min unghundsvarulv och åka upp till er och stanna ett par veckor, lära henne att vara hund, kanske prova på att dra, slappa i snön och bygga lite förtroende. Det är så mycket rädsla, osäkerhet och defensiv aggression i henne och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det och det gör mig förtvivlad. Hon är så trygg och fjäskig med min gamla hund och daghundsflocken, men även hundar hon verkligen älskar att umgås med kan hon få varulvsutbrott på, stå på två ben och vråla med alla tänder klapprande. Jag är orolig att hon ska göra illa nån annan hund innan hon hinner växa upp. Och jag hoppas att den där coola lugna kloka hunden vi ser glimtar av kommer att vara där på andra sidan den här tonårstiden, men ibland undrar man...

Svar: Håll ut och ge henne utrymme och möjlighet till nedvarvning så ska du se att helt plötsligt faller bitarna på plats. Hemligheten är verkligen bara att vänta ut det =)
Sandra

#2 - - illika:

Tack!