Väntan

Nu ska ni få följa med oss den här sista tiden. Jag kommer uppdatera i mån av tid och möjlighet de här sista dagarna. De kommer ske i detta inlägg här under.
Jag är lite nervös för att göra det, tänk om det går helt åt skogen. Hur ska jag kunna skriva det? Men litar på att ni som följer oss gör det av omtanke och inte illvilja, att ni finns med i gott och ont. Jag är nämligen så himla orolig och nervös  inför den här valpningen. Drömt mardrömmar varje natt om traumatiska förlossningar.
Tänk om det gör så ont att hon svimmar? Tänk om det gör så ont att värkarbetet uppför, tänk om en valp fastnar i födselgången? Vi har så långt till veterinär. Tänk om det gör så ont att hon biter ihjäl valparna i panik. Det är många oron nu. Men måste tro att det kommer gå fint, att vi tillsammans löser vilken situation vi än sätts inför. Nebraska är lugn, så då får jag också vara det.
Löpande uppdateringar.....
09.00 En tik och en hane till har slutit sig till syskonskaran på utsidan. Det är med andra ord 4 tikar och 3 hanar :)
06.31 Lugnet har lagt sig i valplådan. Nebraska har fått en portion mat och kissat. Sover nu gott tillsammas med sina fem små barn. Hela detta senaste dygn har det varit riktigt stormväder ute, regnet har piskat mot fönstren och inget upphåll på hällregnet på hela dygnet. Nu lägger jag mig ned för att sova lite bredvid lådan, till ljudet av regnet mot fönstret och nöjda diande valpar. Hörs senare idag...
 
 
04.18 En tik till har kommit, 520gram. Nebraska har nu fått lite energipasta och vilar sig.
 
04.10 Nebraska har lagt sig för att vila lite. Jag är ganska säker på att hon har ett par valpar kvar.
Här är de fyra som kommit hittils, fyra små tjockisar!
 
03.43 En till tik har skådat dagen ljus. Vikt 580gr (!) Nebraska kämpar på. Har fått lite sockervatten och piggnade till. Hon ser till valparna med stor omsorg, men tröttheten tar ut sin rätt. Hon har fullt förtroende för att vi snabbt torkar dem torra och väger dem.
 
03.29 En till hane kommer till världen. Vikt 570gram. Stora valpar fröken har burit runt på!
02.25 En hane kommer till världen. Vikt 550 gram. Nebraska har varit suveränt duktig och vilar nu lite. Jag är minst sagt lättad att vi tagit oss till nästa steg. Hua vad hon kämpat Nebraska, 36 timmar från temperaturen sjönk till första valpen.
 
01.56 En tik kommer till världen, vikt 524gram. LYCKA! 
 
01.21 Värkarbete startat
01.00 Vattnet går...
23.30 Varit ut på en 20 minuters prommenad med Nebraska. Det bokstavlingen vräker ned som om himlen öppnat sig och är totalt bäcksvart ute. Hade en rekorddålig pannlampa eftersom vår värstinglampor ännu inte är framplockade för säsongen. Får erkänna att jag är liiite mörkrädd. Men vad gör man inte...
 
21.30 Temperatur 36.7. Dock slemmiga flytningar, "Förlossningsväggarna vidgas och hon får slemmiga flytningar som gör passagen smidig". Kom igen nu tempen, öka...
20.15 Temperatur 36.7....
18.30 Den som väntar på något gott.....  36.7 är tempen..  Om någon kan trolla så tar vi gärna emot det, en höjd temperatur vore kalas!
 
16.30 Temperaturen är nere på 36.5 igen. Man blir lite smått knäpp av dessa timmliga temperaturtagningarna. Nebraska är lugn om än trött. Fått i henne lite sockervatten i alla fall. Pratat med kunniga som säger till mig att det bara är att slappna av och vänta, de kommer komma när de kommer. Mmm. Jag är dålig på det här med tålamod.  Lider med Nebraska som får maratonlångt "öppningsstadie". Som tidigare skrivit, Canadas "öppningsstadie" var bara 6 timmar och hennes "utdrivnings stadie" 4 timmar = alla valpar ute.  Tur Nebraska är en tuffing av rang =)
Tempa, notera, tempa, notera, tempa, notera, tempa, notera, tempa, notera, tempa, notera....
 
14.16 Nu har jag gjort efterforskningar: "Under det sista dygnet före valpningen sker en markant sänkning av tempraturen, ofta ner till 36 grader. Förlossningsarbetet börjar när tempraturen åter stiger och återgår till normalvärdet eller något högre.I regel sker det inom tolv timmar, ibland ett dygn, men kan i extrem fall vara ända upp till trettiosex timmarefter det att tempraturen varit som lägst." 
Så då är allt helt normalt då. Hon hade sin lägsta temperatur på 36 grader klockan 06.00 imorse. Puh, pyskisk terror detta.

14.00 Temperatur 36.8, tempen går uppåt men ack så långsamt. Tränger undan en massa orotankar om att något inte är som det ska, det är säkert helt normalt att det kan ta tid för vissa. Det är bara min ängslighet. Hon bäddar och vilar omvart annat. Vill inte äta eller dricka. Vill bara vara i valplådan. Hon är så redo hon kan bli. Kan inte bara temperaturen gå upp?
12.00 Timmarna släpar sig fram här. Temperaturen är nu 36.6. Efter en kissning ute på gården så drar hon hysteriskt i kopplet tillbaka till huset. Hon är redo nu, men valparna vill vänta på sig.. Lider med henne nu är det verkligt besvärligt för henne.
10.30 Temteraptur på 36.3. Nebraska har inte ätit eller drukit sedan igår kväll. Hon får oregelbundna sammandragninga, någon i timmen. Hon har varit ut och kissat, har bråtton tillbaka till lådan. Bäddar. Men fortfarande låg temp. Vilken kämpe hon är...
 
09.00 Temperatur på 36.2. En trött Nebraska. Varit en lång natt. 
06.00 Ännu inga valpar. En del bäddande och en klart påverkad Nebraska. Ligger och tänker på hur snabbt och smidigt det gick för Canda, hela processen var bara 6 timmar, 10 timmar och alla valparna var ute. Nu var nog Canadas korta process mer undantag än regel. Men så orättvis. Nebraska sliter och sliter med sina hornomer. 18 timmar sedan temperaturen sjönk. Den är tillbaka nere på 36 grader. Fick övertala henne att gå ut och kissa. Ute vid kissning så vill hon gräva hål för att göra lyor. 
 
03.30 Bara jag och Nebraska är vakna. Hon ligger och tittar sig omkring, är lugn men flämtar. Känns som vi är i en bubbla hon och jag. Väntan fortsätter och Nebraska gör sig redo, känner in sin kropp. Tempen är 36.5
 
 
01.15 Gå lägg er :) Nebraska har kommit till ro igen, lite till tycks vi få vänta..
23.30 En mer orolig Nebraska stökar om i valplådan. Gnäller ängsligt och bäddar igen.
 
23.00 Temperaturen är på väg upp igen, 36,6. Hon vill inte äta. Har varit ute och kissat. Är flåsig och vill bara ligga i lådan. Maximus som är inomhus visar hon tydligt med morr att han ska hålla sig i en annan del av huset. Märklig observation: Hon går med lättare steg och ryggen verkar inte störa henne alls på samma sätt. Mäktiga förlossningshormoner?
 
Vi är laddade för natten i alla fall, Tobbe har inhandlat ett choklad lager =)
 
20.30 Temperaturen har sjunkit igen till 36.2. Nebraska har ätit lite och vi har varit ute och kissat henne. Hon vill dock fortsatt enbart ligga i valplådan. Får se om de kommer idag...
 
En kissrunda och sedan snabbt tillbaka till lådan, på bilden ligger hon under taket på lådan
 
19.15 Nu har hon äntligen somnat. Hon har inte sovit på hela dagen så det känns skönt att hon får lite vila inför de kommande prövningarna. Det är en fokuserad och lite oroad Nebraska vi har här hemma.
 
 
 
18.00 Nebraska bäddar nu engagerat  och har krupit in under lådans tak. Hon verkar helt köpt valplådan som en bra plats för sina valpar. 
   
 
 
17.00 Temperaturen har nu vänt och är på väg uppåt, 37.6. Vi har flyttat ut valplådan i vardagsrummet, då tyckte hon den fungerade bra. Hon vill vara i centrum av huset.
 
16.00 Temperaturen fortsatt på 36.3. Hon letar efter ställe att valpa på. Köper inte valplådan. Under kontorets skrivbord fungerar fint enligt henne. Jag tycker väll inte riktigt det.
 
15.00 Temperaturen är nu nere på 36.3. Nebraska viker inte av från min sida och vill vara nära hela tiden. Hon har inte sovit sedan imorse på grund av hennes onda rygg som hindrar henne från att ligga på sidan. Önskar hon fått några timmars sömn nu. Nu ligger hon bara bredvid mig på kontoret.
 
14.00 Temperaturen fortsätter att sjunka, 36.7. Nu är det utan tvekan på gång..
12.00 Temperaturen har sjunkigt till 36.9, ett tidigt tecken på att valparna gör sig redo att komma ut. När temperaturen stiger igen så det tid för valpning. Det brukar normalt ske inom 24 timmar.

Morgonstund

Tidig morgon och solens strålar sällsynt vackra. Daggen glittrar i gräset och dagen gryr.
Kanske väntar ett litet äventyr runt hörnet. Kanske det blir en alldeles vanlig dag.
 
 
 
 
En stunds konversation i det höga gräset mellan äldsta och yngsta i flocken, Timbak och Maximus 
 
 
 
 
Maximus

Tung och dräktig

Nebraska är en riktig hjältinna. Hon har så ont i ryggen nu att hon har svårt att gå. Ändå viftar hon på svansen, ändå ser man den där pillimariska blicken i hennes ögon.

Det kan visst bli så, att det blir för tungt för ryggen. Att de får låsningar. Att hela ryggen bara blir ett enda betongstelt parti som gör vansinnigt ont vid minsta rörelse. Det kom när magen ”droppade” när de flyttade sig längre bak och mer under kroppen, då sa hennes rygg ifrån. Helt plötsligt så skrek hon till när hon skulle resa sig, hon ville inte äta och hon ville inte röra sig. Skriken tilltog och det var ren och skär panik i rösten på henne.

Oroligt samtal till veterinären som berättar vad det är. Att det är inget man kan förutse, inget man kan förebygga. Det är bara olyckliga omständigheter. Att ibland blir det så här, precis som för människor har alla olika svåra graviditer. Hon är väldigt stor, jag menar väldigt stor. Så det är tungt för henne nu, hon rör sig så långsamt så långsamt. Hon kan bli stående helt fryst, rädd för att ett kliv till och smärtan hugger tag om hennes rygg. Hon har svårt att resa sig själv och har hon legat för länge låser sig hela ryggen och det följs av många och långa sekunder av höga skrik då vi bara kan hålla om.

Vi har hittat små lösningar, hon äter nu med god aptit från en ”matbar” då hon slipper böja ned huvudet till matskålen. Jag har flyttat ned i gästrummet med henne då hon inte får gå i trappor. Hon sover hyffsat ok omringad av inkilade kuddar som stödjer upp ryggen. Vi går små promenader inne i huset och på gårdsplanen för att öka blodcirkulationen. Hon söker upp massage många gånger om dagen. Hon vill vara nära nära och hon lämnar inte min sida. Maximus i sin tur lämnar inte hennes sida, ligger som den stora tryggheten han är bredvid henne i tyst samförstånd om hennes situation.

 
Omringade av kuddar som stödjer ryggen så kan hon sova i alla fall

Maktlöshet. Saknaden av ord att förklara att det kommer gå över. Kan bara massera, klappa, smeka, vara lugn i rösten. Säger att vi kommer ta oss igenom detta. Att hon är inte ensam.

Denna snabba, kvicka tjej är bytt mot total stelhet och slowmotion. Det gör ont att se. Men hon är ändå lugn, hon hanterar smärtan, hon viftar ofta på svansen och är vid gott mod. Hon bär sin stora mage majestätiskt. Hon imponerar.

Imorgon kommer världsbästa Frida från Årehundrebab på ett hembesök för att massera henne. Då hon inte får åka bil så nära inpå valpning så får helt enkelt massageterapeuten komma till henne =) Men då känns och märks det att man bor en hel evighet ifrån typ allt.

Valpningen kommer inte bli lätt, men jag tror på henne. Detta är fröken som haft ett brutet ben, det är tjejen som alltid jobbar i selen hur tungt eller långt hon än sprungit, det är fialottan som aldrig har en dålig dag. 

Tillsammans kommer vi ta oss igenom detta också.