Höst

Sa till Michelle i förrgår, ”Jag är så himla glad att det är höst, jag går liksom bara runt och är lycklig över det.” Är det normalt? Tycker mig bara höra klagan om höstens antågande och lovprisande av sommaren.

Hösten bjuder på så ett så otroligt vackert färgskådespel, luften är krispig och frisk, på morgonen ligger ett tunt lager av gnistrande frost över gräsmattorna. Vad är inte att älska?

Åtta hundar redo för ett träningspass

Vi har äntligen kommit igång med körningen av hundarna på allvar, vi har ett 8-spann som vi hoppas ska gå 300km polardistans i februari och det kräver en hel del av både hundarna och mig. Det gäller att börja i rätt ända, att få hundarna i ett positivt läge, att känns sig trygga med varandra, med oss och i selarna. Sådant får man inte stressa.

Vi släpper ut alla de hundarna som ska gå i spannet (mellan 8-10 hundar) lösa, de får värma upp själva genom att traska runt på gården. Vi selar på dem en efter en och de får sedan springa lösa igen. På de viset får de även hälsa på varandra och bli avklarade med allt det sociala. Sedan sätter vi upp dem en efter en på stamlinan och när alla står redo är det uppvärmda, lugna och avslappnade hundar som sticker iväg när vi ger signalen.

Sam ligger och väntar på sin dragpartner och att komma iväg. Vi startar från vår gård, detta är nedan för hundgårdarna.

För mig är det viktigt att behålla en låg stressnivå och harmoniska hundar när man ska köra, detta minskar skaderisken och det utesluter överslagshandlingar på varandra. Eftersom hundarna ska jobba under 100 tals mil tillsammans under säsongen vore det rent dumt att inte ge dem tid i starten att bli ett bra team. Jag vill kunna lita på alla hundarna, tillsammans, att stå på fjället långt från civilisationen med hundar som det finns potentiell risk att de rycker ihop är inte ett alternativ. Det vill jag inte utsätta varken mig eller dem för. Så därför vill jag att alla hundarna ska kunna umgås lösa tillsammans först, sedan kan jag sela på dem och sätta upp dem på linan och allt är frid och fröjd.

 

Det tar lite längre tid kanske, men är väl värt det och dessutom roligt att se hundarna tillsammans. Blir en extra stund tillsammans och en del av arbetet, så de extra 15 minutrarna är faktiskt en bonus för oss alla.

Höstträningen innbär många stopp för vattning och kontroll av att alla mår gott

Nebraska kämpar på här hemma, med att vara stilla. Hon håller för de mesta på att krypa ur skinnet på sig själv – den tjejen har energi för ett helt kompani. Vi fick hennes röntgensvar och hon hade A-höfter och UA på armbågar, sååå gott att få veta! Så nu är det meritering för damen, planen är att hon ska gå dragprov 10 och dragprov 60, långdistanserna får hon stå över.

Miss Idita och Modig har fyllt 1 år, den 28 september. Helt otroligt vad fort tiden går!

Modig
 
Miss Idita
#1 - - Malin & Dylan:

Fina bilder:)

#2 - - Jenny Ramström:

Åh va mysigt. och roligt. Jag saknar energin man fick av att vara hos er. Lycka till med alla höstträning! 8D

#3 - - Malin:

Vilka vackra bilder! Kan meddela att vi är några till som uppskattar att det äntligen blivit höst:) sååå härligt! Hoppas på snö i år här nere, annars behöver vi nog planera för flytt norröver;)
Grattis än en gång till hd & ad resultaten på Nea, kram på er!

#4 - - Anna:

Hej!
Har länkat till din blogg då jag tycker den är helt underbar! Tänkte bara kolla om det var OK?
Älskar förresten bilden på Modig, herregud vilken going!

Svar: Helt ok! Bara roligt =)
Sandra

#5 - - Fredrica:

Jag tycker också att hösten är underbar :) älskar alla färger den ger