Modita!

Modig och Miss Idita, ler och långhalm. Då de två aldrig tycks lämna varandras sida så kallar vi dem ofta Modita, går liksom fortare att säga än Modig och Miss Idita, eftersom man alltid nämner de två samtidigt.

De är våra små maskrosbarn, de kom i en minst sagt rörig tid. Under deras första 6 månader så flyttade vi till gården, Fortezza fick cancer och lämnade oss, Alaska bröt käken och lämnade oss. Jag brände ut mig. Det var väldigt mycket som skedde runt ikring och de två fick inte riktigt den träning som våra valpar annars brukar få. Men oroa er inte, kärlek fick de, i överflöd, förmodligen av just samma anledningar.

Vi brukar skämta och säga att de är våra ”hippie barn”, för de växte upp i ständig förändring och med få regler eller ramar. De lullade runt här på gården under vintern tillsammans och sysselsatte sig själva alldeles ypperligt i snön. De bodde inte i hundgård fören de var 6 månader, all tid ute spenderade de

Utanför vårt köksfönster i vintras

De lärde sig aldrig att man inte fick hoppa på folk, inte heller att man skulle sitta när man fick mat, de fick ingen ensamhetsträning och oavsett hade de ju alltid varandra, de brast i deras miljöträning och de märks på dem idag när det är 1 år gamla och inte riktigt hanterar förändringar och nya miljöer särskilt bra.

Juldagen! Miss Idita vid vårt vildmarkscamp, trötta och nöjda ihopullade bredvid varandra efter en stunds bus på isen. Hit kom de på skoter, medans de övriga hundar drog släden hit.
 
Senare samma kväll framför badtunnan. De var och är verkligen som ler och långhalm och även om de saknade miljöträning och lydnadsträning så var de alltid med när vi var på tur och alltid lösa. Ganska fin uppväxt ändå =)
 
MEN de är världens goaste, finaste individer och har en underbar ”free spirit” mentalitet.  De är så sköna tillsammans, tror de kommer gå genom hela livet och hålla varandra i handen. Modig med sitt stora nallebjörn lika utseende och Miss Idita som den näpna och smäckra varelsen hon är. Modig är nog världens snällaste hund, finns inte ett ont ben i honom och han älskar att vara nära och mysa. Miss Idita är lite mera vass, mera tjej om man vill, hon har lite skinn på näsan och får hon chansen att bestämma lite över valparna så gör hon det gärna. Men båda är väldigt mjuka och följsamma, språksäkra och oerhört lätta att ha göra med i flocken.

Nu håller vi på efter bästa förmåga att kompensera för deras minst sagt fria uppfostran. Det tar lite längre tid att träna bort invanda beteenden, men så sakteligen lär dig sig att inte hoppa på människor, att sätta sig när man kommer med maten och att möta världen med trygghet.

Modig i lördags, innan de for ut på en 3.5 mila tur. Modig blir nog ingen ledarhund, men en lojal teamdog helt säkert. Lite lugnare än sin syster men med god arbetsvilja
 
Idita i lördags innan turen. Hon har redan trots sin unga ålder ibland redan fått gå som ledarhund bredvid Canada och hon har imponerat på oss alla. Den här tjejen har nog det där lilla extra. Ska bli spännande att se henne utveckling som ledarhund.