9 mil, minusgrader och en del snö

I onsdags började de första stora flingorna singla ned, det var 5 minusgrader och snart lade det sig ett tjock vitt täcke över marken. Allt blev vitt gnistrande vackert!

Sedan i torsdag så har jag haft instruktörseleverna i Sulviken, ämnena har varit raskunskap och etologi.  En härlig klass med glimten i ögat! Snön har fortsatt vräka ned och det har känts mer som december än oktober. På fredagen drog en storm in och snön drev till ordentligt, det blåste så man knappt kunde gå upprätt och att vara inne vid öppen spis och föreläsa kändes gott. Tack vare snöovädret fick vi en extra övernattande elev som blev insnöad, vägen till hennes stuga stängdes på grund av snö och blåst. En annan av våra elever fick hyra en bil då husbilen de hade med sig hade sommardäck.

En bild från de hundmöten eleverna fick observera (Ängla 8,5 år och Balder 1 år)

Hundarna fick gå på snö för första gången och de kalla minusgraderna gjorde sig helt klart uppenbara med pigga och ivriga hundar. Under helgen kördes hundarna 9 mil och det är vår hittills längsta genomkörare. Ängla blev halt tyvärr (mellanhänderna som tar stryk) och Tö tyckte det var lite väl långt sista milen och ville inte mera, så han fick springa bredvid spannet. Övriga hundar jobbade på utan problem och med glädje.

Resultatet av dessa två hundar var inte helt oväntat, Ängla är 8,5 år och jag vet att hon kommer kräva extra omvårdnad för att hennes kropp ska tåla en hård träningssäsong, vi ger henne alla förutsättningarna så får vi se vart det slutar. Att hon vill är det ingen tvekan om, sin ålder till trots så är hon en av de mest motiverade och arbetssamma hundarna i spannet.

Tö, ja Tö, han är nog ingen långdistansare i blodet. Han har inte riktigt det ”draghuvudet” och  det heller inte i sig att gå och gå och gå. Så han till skillnad från Ängla har en utmärkt fysik men jag vet inte om han rent mentalt kommer tåla en hård träningssäsong och att gå 30 mil på ett par dygn. Men precis som Ängla så ger vi han pepp och förutsättningarna, men sen måste han vilja själv.

Vi är i början av säsong och träning, med ännu mycket tid att jobba med hundarna både fysiskt och mentalt.

Påselning på lördag, med oss var Rasmus och Karina från Night trail med 11 hundar och så SuperSven med sina två. Fint väder, bra underlag och minusgrader.

Så framtiden får utse om det blir ett 300 eller 160 vi startar på polardistans. För att få starta i 300 krävs åtta hundar och för det behöver jag både Ängla och Tö på startlinjen.  Jag har siktet inställt på det och målmedvetet jobbar mot det, men skulle det bli att vi får starta med 6 hundar på 160 så är det helt ok. Vi tar igen det nästa säsong i så fall, då vi kommer ha både Idita och Modig med i spannet (då har de åldern inne) och vem vet kanske till och med Nebraska =)

Två frågetecken i spannet överskuggar långt ifrån de övriga 6 hundar i året tävlings spann. Canada, vår fantastiska ledarhund stod vid start och bokstavligen vibrerade av förväntan innan hon fick sätta av i spåret. Talila skriker i högan sky av glädje och Himla ylar i solig sång, Is står stadigt på marken och vet vad som förväntas av honom och han levererar alltid – lojal och pålitlig.

Innan start i fredags eftermiddag (Canada till vänster och Idita till höger, hon en mycket lovande ledarhund!)

Siktet är ännu fullt inställd på 300 och träningen fortsätter!

 
 
 
 
#1 - - Emma:

Åh så härligt att se! Alla dessa hundar fyllda utav förväntan! - Och vad vackra de är!

En dag hoppas jag att jag kan vara en instruktörselev hos dig i Suluviken! Jag hade så gärna velat ta del utav dina många lärdomar - men än så länge får det bli genom bloggen! :-)