Hundliv i Sulviken

Ängar, bäckar, forsar, skog och sjö – allt det har vi på vår egen mark. Vi flyttade hit egentligen enbart för hundarna, låter kanske överambitiöst men utan dem så skulle vi aldrig bosatt oss här ute och inte så stort.

Men man kan vända på steken också, tack vare hundarna bor vi här, som i min värld är på världens vackraste plats.

 

 

Renskavs gryta på murika, här vid Bringsvallen, vårt viltmarkscamp vid nästtjärn

 

Har funderat lite på om vi bor på landet eller inte, vi bor alltså 3 mil från närmaste Ica (och det är då en Ica handlare, en sådan som har tre led med hyllor och ett litet hörn med Nescafé där du kan fika för en femma i en skål). Det är 5 mil till Järpen, där 1200 personer bor och vi har en lite större Ica OCH Konsum. Det är 17 mil till Östersund, där finns Ica Maxi! Som ni ser så räknar vi storlek på by efter storlek på Ica butik =)

Så summa sumarum, bor vi på landet eller bor vi mitt ute i ingenstans? Helt plötsligt är det inte konstigt att sätta sig och åka fem mil för att komma till Ica (för den lilla Ica tre mil bort har bara öppet mellan 16.00-18.00 på söndagar) och handla mjölk, bröd och pålägg.

Sen kan man kanske tro att vi bor ensligt, vilket vi egentligen gör, med ca 10 innevånare i Sulviken och dem närmsta av dem grannarna finns några km bort. Men de rör sig förvånansvärt mycket folk här över vår gård, mycket nog tack vare att vi just bor på världens bästa plats. Här finns åtrovärda jaktmarker hit folk reser från hela landet, bär och svamp marker likadant. Öring och rödning i våra sjöar och fjällen inpå knuten med vandring och ett skoterspårs mecka (läs hundkörnings mecka :)).  Så många letar sig hit och då även ner till vår gård och det är en del av charmen, hundarna får många möten med människor och vi får många trevliga pratstunder, lära oss om allt mellan himmel och jord om fiske, vildmark och naturen och så en del skaller såklart.

Extra mycket tycker jag om när viltvårdaren kommer förbi, stannar till och visar oss de nyaste björnspåren som är 150 m från huset, berättar om vart vargen går och vilka nya boplatser järven och andra djur har.

 

Miss Idita och Canada nere på vår äng vid vattnet

 

Det är svårt att känna annat än att man har hittat hem och det är kanske därför man glömmer bort att det är 5 mil till närmsta by där det bor över 150 personer, att har man glömt att handla grädde till pastasåsen så blir man utan och när man får craving efter pizza eller thaimat så får man bara ”suck it up”. Eller att man inte kan hyra film på Ica för det tar många dagar tills man kommer tillbaka dit och kan lämna tillbaka den. När internet ligger nere i flera dagar, eller snön vräker ned och traktorn får dra ut pickuppen som sedan kan dra ut min Saab, så att jag kan ta mig från gården. Allt det glömmer jag när jag ser ut över gården, har 10 malamuter med mig lösa på upptäckar stråk och jag behöver inte ens lämna vår mark för äventyret.

 

Bäcken som mynnar ut i Kallsjön och passerar vår tomt, en oas för hundarna att simma, för lek och bus. Is som står upp, Canada simmar närmast och Snö längst bort till höger.

 

De stövar lösa kring på gården dagarna i ända, lämnar den sällan (förutom något besök till våra mycket snälla och förstående fritidsboende norska grannar när de lockas dit av en förförisk kött doft från deras grill. Då sitter de oftast som små ljus hos dem eller har somnat under deras bord när vi märkt deras frånvaro här på gården och vi får snällt ta fyrhjuligen dit och hämta hem dem – förstå vilka fina grannar det är). På kvällen turas de om att vara inne, annars sover de i sina hundgårdar som jag ska berätta om snart!

 

Har sagt det förut, när hundarna mår bra och har det gott, då mår jag bra. Det går hand i hand. Vi har hittat hem så är det bara. Det hundlivet jag erbjuder mina hundar här ute kan inte mäta sig med några gigantiska Ica butiker eller rykande heta pizzor i hela världen.

Här har vi frihet.

Vår prästkrage äng

 

Mer eller mindre varje dag tar vi med oss hundarna på en upptäcks prommenad, där vi går genom bäckar och vatten, över stock och sten. Tränar balans, fysik och det egna modet. Inkallningen är viktig och den tränas flitigt, även att samsas vid godisutdelning. Något som hundarna älskar och är väldigt roligt att göra. Här nedan kommer lite bilder från en av vår sådan prommenad häromdagen när jag fick med mig kameran.

 

Tre av valparna tar sig över ett stenigt parti med stort mod och ingen tvekan

 

 Miss Idita och Modig balanserar på stock över en bäck

 

Naturen bjuder på så många utmaningar och spännande miljöer

 

 

Canada på ön närmast och Is springer upp i skogen på andra sidan

 

 

Terräng är underbart!

 

Lilla Töya på upptåg =)

 

 

Leya och Trym spanar ut på Snö och Canda som är ute och simmar

 

 

Fröya till vänster funderar på om hon ska våga följa med Is ut i bäcken..

 

 

Snö i prästkrage ängen

 

Den gamla bloggen finns nu uppe igen, men bytt är bytt så vi stannar här. Men den gamla finns kvar och jag har länkat till den här ovan i länkmenyn så vill man gå tillbaka och läsa något så finns det där.

#1 - - Malin:

Jättefin blogg! och stort grattis till erat toppenboende, förstår att du trivs för det både ser och låter helt underbart!:)
Kram Malin (fr årskurs 1 ;))

#2 - - P.S Hundar:

Så underbart ni bor! Man blir ju riktigt avis!