Julen kom och gick

För oss var det en väldigt lugn jul här ute i Sulviken. Vi tog en hel dag att vara totalt lediga, förmodligen första på hela 2012. Vi bara var, åkte pulka, umgicks med hundarna och åt god mat.

Det blev lite av en smärtsam jul också, oförberedd vad jag på alla känslor som kom från ingenstans. Hade ända fram till dagen före julafton nog förträngt förra julens många sorger. Men dagen innan jul så kom minnet brutalt tillbaka. Alaskas brutna käke, all den smärta hon hade, min maktlöshet och en resa som slutade med att hon inte kom med mig hem igen. I mellandagarna förra året fick jag också besked om Fortezzas cancer och min livskamrat sedan nästa 10 år tillbaka visade sig då bara 1,5 månad kvar i livet.  

Så julafton blev smärtsam, många tårar fälldes och smärtan från förra julen kom tillbaka. Jag upplevde sorgen som brutalt färsk och ny, tårarna ville inte sluta komma. Det kändes som jag gick sönder om igen. Tänk så kroppen fungerar. Och jag var inte alls beredd.

Men vi har haft riktigt fina dagar till trots, väldigt fina dagar tillsammans med hundarna i snön. Kört släde och myst en väldig massa.

Julaftonsmorgon!
 
Lyckliga hundar försvinner i ett snömoln
 
 
Åka pulka med husse
 
Leya med mamma Canada
  
 
 
 Töya 

I natt kom det en storm, med besked, ”klass 2” varning. Det kändes. Trodde taket skulle lyfta på huset och utanför fönstret kunde jag inte ens se trädet som stod 2 meter bort. Låg inne i sängen och hörde blåsten träffa huset med all kraft och gardinerna fladdrade på insidan av fönstret. Fönstren vibrerade och det dundrade ut i träden.

Ni må tro jag oroade mig för hundarna där ute i hundgårdarna och gick upp ur sängen var och varannan sekund kändes de som, gick från fönster till fönster och tittade ut, vankade av och an. Tobbe var ut några gånger och såg till dem också.  Men inga hundar syntes till, för de låg och kurade i sina väl isolerade kojor, en nos här och där kunde man se titta ut. De verkade helt bekymmerslösa över ovädret och några till och med tycktes mysa av att få ligga inne i sina kojor och titta ut på spektaklet. Jaja, ja VET, vi har polarhundar – gjorde för att klara av just det där. Men nu blev jag mer av en vanlig orolig hundägare än en polarhundsägare och helst ville jag ta in dem allesammans, fast jag visste att det inte alls behövdes.

Våra stora tak som är över de flesta hundgårdarna oroade oss också, skulle de stå pall? De gjorde det, puh!

I morse kom vi knappt ut. Snön låg så tjock och kraftig kring ytterdörren att vi fick med våld trycka oss ut. Plumsade ut i midjedjup snö och insåg utmaningen framför oss. Skotta, skotta, skotta. Men vi ringde faktisk in snöröjnings hjälp för gårdsplanen – för det var omänskligt att ge sig på.

Fick klättra in i hundgårdarna, för att sedan skotta oss ut. Hundarna krälade runt i snön som de på vissa ställen inte ens bottnade på. Blev en skön dag med mycket utomhusaktivitet – såklart! Å nu har vi snö så att det räcker och blir över =)

 

Sådär ja!
 
 
 
 

#1 - - veronica:

Hej :)

Jag följer din blogg och jag gillar de du skriver om.
Det är så att jag är otroligt intresserad av hundspann & alaska malmut , så inresserad av att jag söker efter en kennel med valpar. Kan du berätta om rasen mera för ja är så nyfiken.

Svar: Hejsan Veronica, vad roligt att höra!Kika in på vår hemsida www.teamsnowquest.se så kan du läsa om rasen och våra hundar. På www.malamuteklubben.se kan du också hitta information!
Sandra